Dagens Nyheter – 11 augusti 1868, sida 2

vatrullen, utanför huset n:r 23 Lilla Nygatan ört ett svagt skri bakom sig; att han ögonlickligen sett sig tillbaka och då varseblifvit ;n person som var blodig; att han, som sett Vetterström bära sitt gevär vårdslöst, tillsagt wonom bära det ordentligt. För öfrigt hade vittnet ej något vidare af vigt att upplysa. Gardisten Holmqvist gick i första ledet; såg några personer som tycktes vara rusiga; hörde en röst ropa: han har fått bajonettea i sig; såg en blodig karl, som gick några steg och slutligen stupade omkull. Gardisten Cederberg hörde några personer kalla patrallen för gåsungar; hörde ett skrik och ett frustande; vände sig om och såg en person, på hvilken blod stod ut genom näsa och mun; hörde rop af: tag reda på den långa karlen; han har stuckit honom med bajonett. Gardisten Nordström såg en karl komma springande förbi patrullen och dervid stöta till Zetierström på venstra axeln, så att geväret föll fråa axeln och karlen föll på geväret. Nordström, som uppgaf sig ha åsett huru Zetterström drog bajonetten ur såret, medgaf att han ej lemoat någon upplysning om förhållandet förr än Zetterström blitvit häktad. Gardisten C. M. Olofsson hörde att några personer oqvädade patrullen samt att en person skrek: stanna! den der långa har kört bajonetten i en karl; såg att Zetterström3 bajonett var blodig. Arbetskarlen Lindqvist kom i sällskap med 6 personer ut fråa krogen i huset n:o 23 Lilla Nygatan. Sällskapet sammanträffade med en patrull och vittnet såg huru den eftersteiledet gjorde helt om och, tagande 3 eller 4 steg framåt, fällde bajonett och rände den i venstra sidan på Sandberg, hvarefter gardisten sprang åter i ledet, återtagande marschen som om ingenting händt. Vittnet och flera andra personer hade sprungit efter och, pekande på Zetterström, ropat: det är han som har stuckin; det är ju tydligt, för det är blod på bajonetten. Vid detta rop hade Zetterström hastigt fällt geväret till marken. Arbetskarlarne Pettersson och Rosander berättade ungefär detsamma som föregående vittne, med det tillägg att de hört Sandberg kalla gardisterna för gåsungar. Drängen C. Johansson såg, liksom de tre föregående vittnena, Zetterström vända sig om och måtta en stöt åt Sandberg; men vittnet var på för långt afstånd för att kunna se hvar stöten träffade. Zetterström, en lång och mager karl med blekt ansigte, påstod hårdnackadt att de fyra vittnen, hvilka yttrat att han vändt sig om och stött till, ljögo. Han vidhöll föröfrigt sitt påstående att olyckan skett derigenom, att Sandberg skuffat honom och sjelf ränt geväret i sidan på sig. Äfven gardisten Nordström, hvilkens vittnesmål stod i så skarp motsägelse till de fyra arbetarnes, vidhöll, fastän blek och darrande af sinnesrörelse, sitt vittnesmål. Den vidare ransakningen uppsköts till nästa fredag klockan 11 f. m. för flere vittnens hörande. Regementschefen, general Leijonhufvud öfvervar förhöret. Den fältskärsstuga, dit den sårade Sandberg fördes, var hr Klingströms, ej Klingbergs, såsom i går uppgafs. mMäststöld å landet. I fredags blef en arrendator Lindqvist i Sollentuna socken frånstulen en häst som gick på bete. I lördagsmorgon inkom Lindqvist till staden och anträffade mycket riktigt sin epolles just som en för honom okänd mansperson å Hötorget höll på att sälja hästen för 50 rdr rmt. Hästen, som lärer vara värd mycket mer, togs genast om händer af Lindqvist och tjufven — som påstod sig heta Carlsson och sade sig ha mottagit hästen af en för bonom naturligtvis obekant mansperson vid norr tull, för att mot arvode af 5 rdr försälja densamma — tog polisen i förvar.