Dagens Nyheter – 11 augusti 1868, sida 2

DEN HVITA KOKARDEN ELLER MAURICE CERBONNETS MINNEN FRÅN ASL Af LOUIS ULBACH. (Öfversättming af Prur EDVIN STENPFELT.) I. Min far tillhörde en handtverkarefamilj. Men med sin ringa bildning egde han en okuflig vilja, ett rärtrådigt sinne och ett sundt förstånd. Han hade den ärelystnaden att vilja bli handlande, och han blef det. Han ville också att jag skulle stiga ännu högre i graderna och blifva en lärd man och en tävkare, hvilket han till sin ledsnad icke var, och jag försäkrar att han ej sparat något medel, för att bringa denna plan till fullbordan. På samma gång han sökte skaffa mig undervisning, för att göra mig skicklig till allt, ingaf han mig sin oegennyttiga motvilja för tjenstebefattnipgar med lön och meddelade mig de grundsatser, han sjelf alltid varit trogen, och genom hvilka jag måste bli... just hvad jag är, en man utan bestämd anställning, en den ständiga oppositionens man, som kanbända icke eus uuder en regering i min egen smak skulle känna mig fullt nöjd. Fader Cerbonnet väckte löje hos dem, som sågo honom på hans gamla dagar, genom sina strumpor och sin stångpiska; men denne gubbe skulle, utan att darra, ha tagit mig i handea och fört mig till afgrundens rand, om fosterlandet varit i fara och mitt uppoffrande inågot afseende kunnat gagna detsamma. Han höll innerligen al mig; han såg på mig med en min, som vittnade om den största beundran, och dervid guuggade han förnöjd sina händer. Min