— Grefve de Rocheforts Lyktan har varit förelöpare till en mängd, henne liknande, små ströskrifter, hvilkas röda och svarta omslag draga uppmärksamheten till deras mer eller mindre oförsynta titlar. Les Impures de Figaro är ett profstycke så godt som rågot annat på denna skandallitteratur. I Inflexible är ett annat, som innehåller de gemenaste lögner och skandaler. Man skulle kunna räkna upp ett dussin och flere sådana svampar, hvilka sprida sitt gift bland den okunniga massan, som begärligt slukar skandalen, i hvilken form den än erbjudes. Dylika smädeskrifter skada tryckfrihetens sak mera än man kan föreställa sig, och regeringens organer hafva redan börjat påpeka ogräset såsom ett resultat af den nya tryckfrihetslageu, hvilket bekrärtar minoritetens ofta uttalade åsigt: att Frankrike icke är moget för tryckfriheten, så mycket mera som det visat sig, att då en viss grad af frihet beviljats, har den genast begagnats för att förtala, skandalisera och göra personliga angrepp. För att gifva stöd åt detta påstående behöfver man endast påpeka första sidan af Les Impures de Figaro. — Rocheforts popularitet växer med hvarje dag. Han är nu så bekant, att man bland folket icke längre kallar honom Rochefort utan betecknar honom med pronominet Lan (Han —honom), och arbetare, stadsbud, portvakter fråga hvarandra på lördagarna: Har du läst honom ?, och om någon icke kan skrapa ihop de 40 centimer han kostar, (som är oerhördt dyrt), lånar han den röda boken af någon annan, och hvarje särskild Lykta går väl i medeltal genom 30 å 40 händer, hvilket med en upplaga af 120,000 exemplar gör omkring 4 millioner läsare, så att nästan hela det Frank: rike, som lärt att läsa, slukar Rocheforts prosa. Under dessa omständigheter har Lyktan också blifvit on inre politisk fråga och gör regeringen mera hufvudbry än hela den öfriga pressen tillsammanstagen. Under den domstolssession, vid hvilken Rocheforts rättegång mot Marchal och Setamir, polistidningens redaktörer, handlades (domen skulle afkunnas först omkring den 8 dennes), hade sånär vilda scener uppstått. Då Marchal, omgifven af en trupp hemliga poliskonstaplar, lemnade domstols-salen, rusade en ursinnig hop efter honom. Han sökte tränga sig igenom med sitt folk, hvilket också, dess bättre, lyckades honom, ty massan antog en ytterst hotande hållning och från alla sidor ljöd ropet: I floden med kanaljen! (Justitie palatset ligger nemligen vid Seinen). Man kunde befara det värsta. Lyktan för i lördags åtta dagar sedan meddelade ändtligen det mycket omtalade beriktigandet från regeringen, som Rochefort hade tvekat att införa för dess längds skull. Polisen hotade då att belägga alla nummer med qvarstad ända till dess beriktigandet blifvit infördt. Naturligtvis fick Lyktan den dagen en ännu mera strykande afsättning, ty hvar och en ville se, hvad Rochefort haft att anmärka vid varningen; redan klockan 3 på eftermiddagen lära, endast i Paris, 40,000 exemplar ha afsatts. Den egentliga försäljningen börjar vanligen först på aftonen. — En af Wiens tidningar uppgifver antalet af deltagare i det stora festskytte-tåget, som första festdagen rörde sig genom Wiens gator, till 25,000 personer. I denna väldiga procession deltogo 12 amerikanare och amerikanskor: då man fick se stjernbaneret, brast ett oerhördt (och det vill på skyttefesten säga mycket) jubel lös. Och då de få deltagarne från Kristiania och från Riga visade sig, hördes ropen: Ända derifrån har man kommit hit — ett tredubbelt hurra för dem! — I Antwerpen pågår en förbittrad strid mellan mörkrets och upplysningens vänner — prestpartiet och de liberala. Under ettprovincialrådets sammanträde i förra månaden gjorde den kyrkligt sinnade majoriteten ett häftigt ntfall mot rinistören och beskyllde densamma för att vilja bannlysa religionsundervisningen från skolan. En af detta partis talare utropade, att man dagligen angriper religionens sanna stöd, jesuiterna; man måste uppbjuda alla medel för att understödja dem, och om lagliga medel icke visade sig tillfyllestgörande, kunde man icke så noga veta, hvilka medel man måste tillgripa. Häröfver uppstod nu en häftig diskussion, i hvilken provinsguvernören ingrep och anspelade på en ryktbar arfsprocess, som nade slutat dermed, att jesuiterna till den för deras skuld arflös gjorda familjen fått återbära 560,000 rdr. Nu uppstod ett förskräckligt tumult; åhörarne blandade sig i saken oah sammanträdet måste afbrytas. Sedermera antog församlingen en dagordning, i hvilken guvernören indirekt tadlades för sitt anförande. Antwerpens tidningar af båda partierna öfverbjuda hvarandra i hetsigt språk nah haclkwullningar mat hvarandra