Dagens Nyheter – 8 augusti 1868, sida 3

ten att fiskarne äro platta. Millioner species blefvo klämda mot klipporna. Då den första vreden laggt sig märkte vår herre regobågen, som ännu fortfor att lysa och som påminde honom om att vara öfverseende: — Kom fram du som först tog till ordet. Stockfisken — ty det var en sådan — simmade fram darrande från hufvudet till stjerten. Hur förändrad var hon inte! Ögonen stodo ut ur hufvudet och ifrån att förut ha varit trind och rund var hon nu tillplattad som en brienzer-ost. — Hvad har ni gjort under syndafloden? — Allsmäktige fader, vi ha hållit oss lugna i det djupaste vattnet, i afvaktan på att er vrede skulle lägga sig; och sedan ovädret stillat sig ha vi profiterat af lugnet för att visitera bergen, hvilka vi troligen eljest aldrig fått se. Vi uppehöllo oss än i Pyrenterna än i Caucasus . . . — Vid mitt skägg, jag tror man drifver med mig — Dertill ha vi hvarken vilja eller mod. — Om jag efter att hafva fördränkt verlden skulle aelt och hållet uttorka den? — Ni har ju förlåtit, herre, sade Noach, och kastade sig med hela sin familj till hans fötter. För att då taga en medelväg mellan de båda kontradiktoriska löftena som blifvit gifna, hittade den gode guden på fastan under hvilken man en gång om året anställer en riktig Bartholomeifest på fiskar, och ingaf menniskorna ideen att lefva magert två gånger i veckan. Som stockfisken var den som först tagit till ordet, så förtär man mest af den. — Nu Mauritz vet du hvad du ville veta. Låt mig läsa min tidning och ge armen åt din mor, som väntar dig för att gå i kyrkan.