Dagens Nyheter – 8 augusti 1868, sida 2

vid tanken på hvad vreden hos en Gud kan uträtta! Till lycka för menniskoslägtet så fanns på jorden en enda hederlig familj för hvilken Noach var hufvudman. Herren bestämde sig för att skona densammå, men beslöt att förstöra hela återstoden af skapelsen. — Så att om Noach hade varit ond, så hade det varit slut med menniskorna straxt? — Det är mer än sannolikt. Gud kom till Noach och sade till honom: Ju mer jag ser på verlden, ju mera finner jag att ändra vid densamma. Menniskan, :som jag framför andra begåfvat, glömmer mig och skymfar mig. Jag skall sätta ett mål derför, och jag vill att jorden ständigt skall bära vittne om sitt straff; jag skall tillfoga henne ett sår hvaraf ärret aldrig skall bortgå. ANt hvad som går, krälar och flyger skall förgås. — Då var Gud mycket ond. — Men det var också att vara ond öfver, lilla Mauritz, man kunde gå tusen mil utan att påträffa Ott lydigt barn. -— ! — Du känner historien om regnbågen, jag skall ej berätta dig den... — Men hvarför släppte Noach in i arken så otäcka djur som spindeln, skorpionen och vägglusen? , — Hvad beträffar vägglusen så är det inte Noachs fel; som den kom sist in i arken så ville Noach slå till porten och stänga vägen för den, men då var den redan halfvägs inne, så att dörren slog till den, och, efter dess har den behållit sin platta form. — Så illa att den skulle tå slippa in! Men då Gud hade utvalt en familj som var god och då han förstörde de andra; hvarför utvalde han inte också snälla lejon som ej uppåto menniskorna och vargar som man ej behöfde vara rädd för?