Dagens Nyheter – 7 augusti 1868, sida 2

ILandtbruksmötet. Gårdagens allmänna sammanträde. Mötet sammanträdde i går kl. 12 på middagen å vanligt ställe. Efter ena kort diskussion om några mindre vigtiga ärenden, föredrögs andra allmänna öfverläggniogsämnet, som lyder: Då utaf k. kommercekollegii barättelse öfver Sveriges import och export visar sig, att exporten af hafre under de sednast förflutna åren varit i jeraut stigande och inom ett decennium fördubblats, så frågas: a) Kan landtbrukets riktning till produktion för afsslu af detta sädesslag vara nyttig; samt b) Ar odlingen af detta sädesslag, på. sätt som densamma vanligen sker, med bibehållandet af jordens alstringsförmåga förenlig? För att besvara denna fråga uppträdde först agronomen Dyrssen. Han fäste till en början uppmärksamheten derpå, att man måste göra skilnad emellan jordbrukaren och jordbruket samt att hafren vore den växt, som kunde tillegra sig den yttersta kraften af jordens produktionsförmåga. Hvad nu den första delen af frågan beträffade, så vore hafreodling nyttig, såvida den ej skedde på ett sätt, som skadade jorden, d. v. s. minskade eller uttömde dess växtkraft. Häri vore till en viss grad inbegripet svaret på den senare delen af frågan. Dervid voro dock vissa omständigheter att märka, bland andra, hurovida prodaktioner och exporten af hafre i den skala, som för närvarande eger rum, vore önsklig. Härpå lemnade tal. ej något bestämdt svar, men han trodde dock, att ingen kunde begära af jordbrukaren mer, än denne kande fullgöra. Under zuvarande förhållanden kunde åkerbrukaren ej underlåta att sälja sin hafre, om ej för annan orsak så dock för att uppehålla sig sjelf. Jordbrakåren måste med ett ord ha pengar, han likaväl som hvarje annan industriidkare. Nu vore man inne på kaitlet om skilnaden emellan jordbrukare och jordbruket. Man hade visserligen hört taias om jordbrukets betryckta ställning, men detta vore ett outredt begrepp; ty ålkerbruket hade under de senare decennierna gjort så stora framsteg inom vårt land, att få länder dermed kunde jemföras. Enda orsaken till klagan i detta afseende vore att åkerbruket ej befunne sig i rätta händer samt att lagstiftniogen för en tjugo å trettio år sedan likaledes ej var i rätta händer. Allmogen hölle nemligen ej jemna steg med den mera intelligente åkerbrukaren Re jz EGEN