Dagens Nyheter – 6 augusti 1868, sida 1

I har blifvit det i ännu högre grad nu, sedar . kostnaderna för Iuropas beväpning, hvilkas ) öfverdrift jag redan då framhöll, sedan dess betydligt ökats i följd af den rådande instinktj artade misstron, i stället för att minskas genom ett tillväxande förtroende menniskor emellan. Det går icke an att man bedrager sig sjelf. Dessa rustningar kunna visserligen bidraga till att från tid till annan undanskjuta kriget, men just derigenom blir också kriget så mycket mers ruineranae. oas Detta förstå, om ociså blott af instinkt, all: själar och alla intressen. Derför äro de äfver oroliga, och denna envisa oro, som af inga för I säkringar om fred kunnat stillas, framkallar ec så oviss sakernas ställning, att jag tvingas fatt: ett definitivt beslut, hvilket jag redan moge öfvertänkt. Dettabeslut är nu taget. Det fordra: blott att ni meddelar era arrenter i utlande dermed öfyerensstämmande instruktioner, på de att alla må rätta sitt tal derefter, och bör deras tal med uppriktighet och bestämdret äfven fö rena foglighet. . Den a ovember 1863 föreslog jag er kongres: för åvägabringande a! en allmän afväpping Europa, och blef detta förslag Era rärka taget af vissa makter, gäcn dt af några, fö stadt af andra. su fen Jag må gerna tillstå att mi. t förelag an 1863 saknade garantier, i händels. ue EN sätt annat, vare sig bestämdt eller på sva var fön gifvet afslag; men detta kom sig icke ad ska, utan af vissa betänkligheter. Jag kleföreställt mig att icke gerna ett förslag, som di. 4 rats af den varmaste kärlek för freden, kun blifva ansedt innebära en hotelse och derför riskera att tillbakavisas såsom sårande. Den förändrade ställningen berättigar mig till ; att nu tala ett annat språk. Ingen europeisk kongress har kommit till stånd efter år 1866, såsom efter 1815, och gjort de provisoriska törhållanden definitiva, som i Europa efterträdt den af tyska statsförbundet beroende jemnvigten. Också känna alla med sig i att det närvarande tillståndet endast är att be! trakta såsom ett kort och bedrägligt stillestånd, och således icke är den varaktiga och betryg-? gande freden. : Att utan berättigade motiver och utan nöd-Åå tvång ha upprifvit det tyska statsförbundet, som var en garanti för Frankrike och Europa, är ett 8 verk af Preussen. För Preussen var det af större vigt än för någon annan makt att sammankalla en kongress, som utlät sig öfver den nya rol, hvari denna makt uppträdt på den politiska verldsteatern. Preussen har försummat eller försmått att göra detta. Just denna omständighet, att ingen kongress få blifvit sammarkallad, är orsak till den nu rå5 dande smittsamma osäkerheten, hvars tillvaro f bevisas af de oerhörda kapitaler som ligga obe4 gagnade och fylla franska bankens kassahvalf, ; oaktadt betydliga qvantiteter spanmål köpts)? från utlandet. Det är nu tid att i alla de folks namn, hvilkas välstånd förringas af dessa rustningar och E håller på att helt och hållet tillintetgöras af denna 5 misstro, allvarligen, offentligen och högtidligen 5 uppmana Preussen att sammankalla en kongress, som lugnar sinnena och intressena. Zz Om Preussens, upprop vinner gensvar och kongressen samlas, skall Frankrike inför densamma föra följande oegennyttiga och uppriktiga språk. Ki Det skall säga till kongressen: Zz Jag har icke velat utsätta mig för krigets X faror, och jag begär heller icke någon territoX riel utvidguing; det enda mål jag eftersträfvar Å är en allmän afväpning i Europa, hvartill jag X år 1863 beslutsamt tog initiativet och i afseende hvarpå jag ifrigt önskar att år 1868 få föregå 5 med exempel; men för att jag må kunna göra detta senare, utan att dervid begå en oförsigtighet, behöfver jag en materiell garanti, som 5 jag nu saknar. Denna garanti är bildandet af 5 en stat med blandad befolkning och till följd af X sjelfya sin natur neutral, hvilken må komma att bestå af Belgien, den del af Holland som är beNi lägen söder om Rhen, samt Rhen-länderna mel8 lan Strasburg och Nordsjön, en stat, hvilken B såsom varande hvarken uteslutande tysk eller 8 uteslutande fransk, kan blifva neutraliserad i 8 och genom kongressen. Följden häraf blir raserandet af alla fästningar utan undantag, som k blifvit uppförda på de mellan mina verkliga och mina naturliga gränser belägna områden, hvilka områden beröfvats mig genom 1815 års fördrag, 2 men deremot i kraft af 1801 års traktater tillhört mig i tretton år. S För den händelse deremot att preussiska regeH ringen vill öfvermodigt trampa alla föregående Må ötverenskommelser under fötterna och icke ingår 3 på att sammankalla kongressen, hvarigenom i endast Preussens nya makt kan vinna en annan 6 sarktion än den som den föränderliga styrkan 8 gifvit, så säg henne att denna hennes vägran 3 skall anses såsom en krigsförklaring mot Frankrike, hvilket, beredt att oförtöfvadt börja kriget, också kommer att så tolka densamma. pf Naturligtvis bli vilkoren annorlunda efter kriget Må än före detsamma, och det faller af sig sjelf, 4 att om segern förblefve trogen vårt banår, som j hon följt 1854 och 1859, vårt språk och vårt uppförande skulle bli väsendtligen förändrade. få Frankrike skulle då säkerligen icke nöja sig ö med att låta på sitt gamla område en ny stat bilfö das och alla derå befintliga fästningar raseras ; i 54 stället skulle vi återtaga dessa fästningar och be3 vaka dem, grundande våra anspråk på den rätt, enligt hvilken de förut tillhört oss. Frankrike skulle återupplifva 1801 års fördrag och med vapenj4 Makt återtaga sina naturliga gränser nå danna B