Dagens Nyheter – 5 augusti 1868, sida 3

Hvarjehanda nyheter, Em röfvarhistoria. Ungerska tidningar meddela följande berättelse från Mohacs: Den härvarande domaren G. var med sin jury just stadd på hemresa, då han i en liten skog, som passerades förbi, fick se ett aflägset eldsken. Han stannade och steg af, samt gick, åtföljd af jurymännen, in i skogen. Då han kom fram till den plats, derifrån eldskenet utgick, fick han se ett band landsstrykare, hvilka sutto kring en eld. Vid åsynpen af domaren och bans sällskap, skyndade packet upp på en bredvid stående, förspänd vagn och körde i sträck från stället. Då domaren närmade sig, fick han se en fasaväckande syn. En tolfårig gosse låg fastbunden vid ett bräde, och i elden låg ett glödande jern, som, att döma såväl at formen, som af gossens utsago, var ämnadt att dermed utbränna hans ögon. Han hade genom penningar lockats att följa med tiggarföljet från en stad i grannskapet och undgick endast genom domarens mellankomst det förfärliga öde; man tillämnat honom, för att sedermera med desto större fördel kunna använda honom till allmoseinsamlare. Ett lystringsord, som ej gjorde beräknad verkan. Under schweziska milisens senaste öfningar utförde en öfverste Schandter ett anfall med en bataljon från kantonen Schwytz. De goda Schwytzarne måtte vid detta tillfälle bafva visat sig mindre heta än temperaturen, ty öfversten uppmuntrade bataljonen i följande klassiska ordalag: Raskare framåt, gossar! Löp som fan, när han springer efter en påfve! Men nu gjorde bataljonschefen Bärger halt och sammalunda gjorde ock de tappre från Schwytz. Hr B. steg fram till öfversten och förklarade att han och hans trupper voro rättrogae katoliker och att de undanbådo sig dylika kommandoformler. Hr Schandiler lofvade att gifva sina tekniska uttryck en mindre icfernalisk infattning, och det goda förståndet blef sedermera icke på något sätt stördt. Carlotta Pat:i, hvilken kommer att, såsom förut är nämndt, uppträda med hr Ullman, bar, sedan bon den 17 spril f. å. första gången lät höra sig i London, vunnit ett så stort rykte och omtalas i den utländska pressen med en så liflig och odelad beundran, att det säkerligen skall intressera publiken att erfara något närmare om hennes personliga förhållanden och sällsynta talang, innan hon kommer hit. — Carlotta Patti är född i Florens, der nennes moder var 1:sta sångerska vid Pergola-teatern. Hona är nu 23 år gammal. Hennes moder emottog på sin tid engagement vid itsliouska operan i Newyork, och på så sätt kom familjen till Förenta Staterna, hvarest de båda syetrarne. Carlottas och Adelinas musikaliska gäfvor fingo den yppersta vägledning. Carlotta, bvilken för öfrigt såsom barn hade mera tycke för målning än för musik, blef på jemförelsevis kort tid gecom Henry Herr undervisning god pianist; omen först något senare fick hon lust att utbilda sin röst, då hon efter en resa vid sin återkomst till Newyork fann sin syster Adelina sysselsatt med kängstudier. Begge flickornas lärare var italienaren Sola, deras svåger, som kort förut hade förlorat sin hustru, flickornas äldre syster. Redan år 1861 uppträdde Carlotta såsom asängerska i Newyork, hvarest hon straxt bler engagerad för konserterna vid stora operan. Efter säsongen gaf hon med stormande lycka konserter i de olika staterna. Under amerikanska inbördeskriget hade Adelina rest till Europa, och pu lät Carlotta öfvertala sig att uppträda i systerns partier vid operan i Newyork, der hon gjorde så stor lycka, stt operans bestånd. och framtid försäkrades genvom hennes engagement. Jfter att bafva gjort eo konstresa ide norra staterna emottog bon enzagement som kousertsångerska vid Coventaarden-teatern i London med 2400 guineer för 1:sta, 3,000 för 2:dra och 3,600 för 3:dje säsongen. Redan under första säsongen xrundlade hon sitt siora rykte på Europeiska fas: andet och sednare har hon i Nederländerna och öelgien samt derpå i Prag, Dresden, LeipZig 0. a v. skördat nya triumfer. Om henues sångkonst ås icke hör till den aldra första och ädlaste raigen, och om vissa enskildheter vid utförandet än icke tillfredsställa de högre konstfordringarne, äro dock alla ense om au hon genom sin förvånande höga sopran, hvilken ren och fullionande höjer mg till det trestrukna F. och G., för tjenar att beuodras sårom ett högat intressant och allenaståerde musikaliskt fenomen, och då härtill kommer, att bon bar sin atyrka i alla koloraturer och icke tyckes känna svårigbeter, att hastiga öfvergåvgar alltid lyckas hepte utan fel, så kan man lätt förstå. avt bon Öfverallt har gjort iuror, iaynnerhet då hennes :ång förutom nämnda stora företräden utmärker sig genom en aldrig svigtande renhet i intonationen. Detta år engelska och tyska pressens enbälligs omdöme om Carlotta Pättis talang.