Dagens Nyheter – 4 augusti 1868, sida 2

Ännu andra bekymmer, än omtankan för egen säkerhet, qvalde med djup ängslan hans hjerta. Hvad kunde väl hindra Katharina ifrån att äfven göra anslag mot fröken de Rochambeaus lif! Det var till och med sannolikt, att Agnes blifvit bortvisad till en aflägsen landsort, endast i syfte att dådet så mycket säkrare och mera obemärkt skulle kunna gå för sig. Han måste uppsöka Agnes, vore hon än aldrig så långt borta, han måste varna, ja, om möjligt, rädda henne undar de hotande faror, som så oförtänkt och oförvålladt skockat sig samman öfver hennes oskuld och ungdom. Huru allt detta skulle tillgå och huru han skulle lyckas, derpå hade han ej tid att tänka; han ville blott försöka allt — och bort måste han! — Lyckan gynnade åtminstone hans första steg; under nattens tystnad och mörker lemnade han utan hinder Paris, och då morgonens sol uppgick varm och strålande hade han tillryggalagt en betydlig sträcka af den väg som förde till Bretagne. Markis de la Vergne hade emellertid vunnit betydligt försprång; äfven han sporrade oupphörligt sin häst till nya och ökade ansträngningar, äfven han kunde knappast styra sin otålighet öfver dröjsmålet vid gästgifvargårdarne, utan han svor och väsnades som en galning, eller som om hans framkomst i rättan tid gällt lif eller död — och sannerligen voro icke de utsigter, som drottningen förespeglat honom, stora pog till att kunna förbrylla en a adelsmans hjerna, vore den aldrig så stark. Avländ till Agnes? slott, der den unga flickan befann sig helt allena med duennnan, emedan hennes onkel, för affärers skull, ej kunnat beledsaga henne, lät markisen anmäla sig och öfverlemnade till henne med största älskvärdhet Katharinas med egen hand skrifna bref,