Dagens Nyheter – 31 juli 1868, sida 3

mer, har jag aldrig anat, hvilken skatt jag saft att berömma mig af, och hade jag ej från annat båll blifvit gjord uppmärksam derpå, så lärer jag väl aldrig ha upptäckt densamma. Sångerskan, som nu stod framför drottningen, kunde vara högst aderton år gammal. Vid betraktande af att hon redan ett helt år vistats vid detta på nöjen så rika, och i afseende å seder så fria hof, kunde man nästan kalla henne öfverhöfvan rädd; men denna hennes sinnesförvirring torde få gälla com ett fullständigt bevis på hennes oskuld och oförderfvade bjerta. Och i verkligheten hade fröken de Rochambeau knappast hunnit blifva bekant vid och med hofvet, emedan hon alltid visat sig ytterst tillbakadragen, och ej utan det yttersta tvång på sina känslor kunnat förmå sig att deltaga i de förströelser, som åtföljde hennes tjenstebefattning. Sedan hon tidigt förlorat sina föräldrar, hade en gammal förnäm onkel förvaltat hennes ansenliga förmögenhet samt låtit undervisa henne, sina föräldrars enda barn, i ett kloster i Paris. Den stränga och pedantiska uppfostran, hon der erhöll, uppfyllde väl alla den tidens fordringar på bildning hos en dam af stånd, och bevarade den faderoch moderlösa flickan ifrån allt skadligt inflytende, mon lät henne dock behålla denna oftast medfödda barnsliga skygghet, som endast genom umgänget med menniskor af verld kan betvingas. oo Då Agnes trädde ur klostret tvangs hon af sin onkel att låta presentera sig vid hofvet, det hon dock mycket fruktade. Hittills hade drottningen varit henne bevågen, men likväl ej mycket bekymrat sig om henne, alldenstund Agnes alltid förstått att hålla sig undan från hennes omedelbara närhet. Föröfrigt var hon ej alltid i drottningens svite, ty hon bodde fortfarande med sin onkel i Paris och vistades blott tidtals vid hofvet.