njuter af staten, och hvarigenom nu brukliga lysande uppsättningar möjliggöras, kan bjuda re på några nya tonskapelser, som tåla att jemföras med Mozarts, Gretrys, Giäcks och Måcduis mästerverk. Det förhåller sig med teatrar såsom med tidningar: beskydd af staten, det officiella bandet, är alltid för dem mera skadligt än nyttigt. Under tjugo år gick Revue des Deux Mondes med förlust, oaktadt sitt årliga anslag af 60,000 francs. Sedan drogs anslaget in, och nu bär sig denna tidskrift förträffligt. Om man vill uppmuntra den verkliga konsten, bör man borttaga alla yrkesprivilegier och proklamera scenens absoluta frihet i stället för frihet åt den teatraliska industrien.