Dagens Nyheter – 22 juli 1868, sida 2

1 1 p UNGDOMSSYNDERNA, AF EMILE SOUVESTRE. Öfversättning af P. Bdvin Stenfelt. (forts. fr. föreg. n:r.) Baronessan fattade hennes båda händer och drog henne till sig med en förvirrad min. — Gabriella, hör mig, sade hon. Om du visste... min flicka! Och utstötande ett häftigt anskri, höjde hon I siva båda händer samt föll på knä för Ga brielia. o— Nåd, min dotter! nåd! stammade hon. ooo lvad gör vi, store Gud! utropado den unga flickan. Ni på knä iviör mig! — Min plats är vid diva fötter, hviskade ba rOnessan. — Nej, i mina armar, moder, i mina armar! återtog barnet, com grät, utan att ännu veta hvarför. Och hänförd af sin ömhet, lyftade hon upp baronessan. Denna förblef länge sluten i hennes famn. oo— Ja, sade den olyckliga modren, låt mig känna dina kyssar... . ännu en gång... innan jag har talat... ty jag måste... tala! För att du skall inse omöjligheten af detta giftermål, är det nödvändigt att du får veta allt. Gabriella gjorde en rörelse och betraktade sin mor. Fru de Rostang tillslöt ögonen. o— Se icke på mig så der! sade hon. O! att rodna... inför sin dotter!... Jag skall aldrig stå ut dermed ses Hon redlutade sitt hnufvad och fällde bittra tårar. Gabriella sjönk till heones fötter. — Min mor, hvad menar ri? utropade hon förskräckt och rörd. Hvarför talar ni om att roduva? Ahl! tviflar ni på min vördnad, min