sådana patienter, som TFiderneslandets, skulle kunnat komma In — om de funnits till annat än i Fäderneslandets fantasi. Vi hemställa ännu en gång till Fäderreslandet om det icke finner skäl att återkalla alla dessa dikter. Om Fäderneslandet har sjelf blifvit missledt, så må det erkänna detta och ej fortfarande missleda allmänheten. Så handla honnetta tidningsredaktioner, och vi vilja gerna tro att Fädernveslandets redaktion änru sjelf har någon benägenhet att blifva räknad bland dem: I förbigående tillåta vi oss att fråga, hvarför Söndags-Nisse, som ju gjort till sin uppgift att anmärka misstag, företrädesvis i Dagens Nyheter, men åtminstone någon gång äfven i andra tidnivgar, aldrig har framställt någon enda anmärkning mot tidningen Fäderneslandet, fastän Söndags-Nisses utgifvare och redaktör icke kunnat vara mera okunniga än andra tidningsredaktioner i Stockholm om att Fäderneslandet städse varit uppfyldt, icke af oskyldiga misstag, utan af uppsåtliga dikter. En sådan fullständig tystnad rörarde en tidning, som kan beslås med 12 dikteri 3-4 nummer, och å andra sidan ett sådant ihärdigt bjäbbande mot en tidning, som man knappt kunnat komma på med lika många misstag under 3—4 där, kan lätt framkalla den föreställningen hos allmänbeten, att Söndags-Nisse handlat af några enskilda bevekande skäl eller stått i något beroende af Täderneslardet, så att den ej vågat vända sig emot detsamma.