Dagens Nyheter – 21 juli 1868, sida 3

kar, så är detta alls ingen kompliment til) konstnären, utan uttrycker, som vi tro, de flestas åsigt, att hr Saloman icke lyckats behandla sitt ämne bättre, än att motivets bisaker nästan blifvit hufvudsaker och tvärtom. Figurerna, ehuru ej illa utförda, sakna nemligen språkets gåfva; åtminstone säga de oss ej hvad konstnären genom dem velat hafva uttryckt. Samma konstnärs ännu större tafla: Utvandrare på resa till Göteborg, ger anledning till samma omdöme. I denna spelar landskapet nästan hufvudrolen. Hr 4. Sparre har exponerat en Holländsk fiskare, stoppande sin pipa — en väl utförd etyd i Fagerlins manr. Af herr Virgins fem taflor står Den föremådda vällingen främst och skulle vara en god tafla, om ej barnet blifvit så vårdslösadt i teckningen. Så stort som det nu är, borde det ha något annat att föra, än hvad det har. Om vi hade litet utaf en af våra ärade samtidas förmåga att se hvad som synes, utan endast hvad vi önskade se, skulle vi villigt erkänna, att denna tafia vore en af godbitarna på utställningen. Till antalet af de taflor, i hvilka vi med svårighet, att ej säga förgäfves, leta efter tanken eller meningen, måste vi äfven räkna professor Wallanders Sömngångerska. Utan katalogens tillbjelp skulle gåtan af denna talas motiv vållat oss mycket bryderi. Det är med ledsnad vi tillstå, att vi i denna tafla återfunnit föga af det som så mycket slagit an i flera af hr W:s äldre konstverk: nemligen liflig komposition och ledig och intressant teckning. Denna tafia påminner nemligen mera om bakom ridån, än hvad två af de manliga figurerna, i hvilka man velat igenkänna tvenne af våra framstående dramatiska konstnärer, bort gifva anledning till; grupperingen är så konstlad, så ängslig, och figurerna så stela och tröga, att man nästan vore färdig att urskulda konstnären med det antagandet, att han vid arbetet med denna tafla fått ett anfall af samma sjukdom, hvaraf hufvudfiguren påstås lida. Taflans bakgrund är deremot bättre och på ett lyckadt sätt utförd, liksom hr W:s andra tafla: Delsbotjufvar, med rätta tillvunnit sig mera bifall än Sömngångerskan. Vore herr W. en ung konstnär, skulle vi drista oss gifva honom ett råd: det att söka lägga sig mera vinn om koloriten; nu uttrycka vi endast den förhoppning, att hans elever inom akademien måtte ha eller få ett mera vaket och mera odladt färgsinne än hvad deras lärare hr W. besitter. Hr Wennerberg har utställt en raskt och lifigt komponerad tafla: Hemfärd från en Westgötamarknad; men utförandet röjer, i såväl teckning som färg, för mycket nybörjaren och för mycket slarf, för att taflan skall med någon njutning kunna betraktas. Två små genretaflor, n:ris 214 och 215, af fru H. Winge, äro målade med känsla och vittna om jemna framsteg.