Dagens Nyheter – 20 juli 1868, sida 3

glömd, något missförstånd ha egtrum. Åt hvem lemnade amiralen dem? — Åt Duret, förstås. -— Och han har redan begifvit sig utaf? — Ja, till posten. -— Då skall jag skynda mig efter honom! utropade notarien, i det han knäppte ibop sin rock. Herr baron torde vara god och ursäkta... jag skall ha den äran att komma tillbaka någon dag i veckan... Tänk, om den handling, jag menar, blifvit medskickad!... Jag ber fröken de RBostang tillåta att jag säger henne farväl. Och utan att höra på amiralen, som ville qvarbålla honom, sprang Bouvard sin väg. — Gud fördömme mig! jag tror, att karlen är tokig! sade sjöofficeren skrattande, men vi kunna, Gaudskelof, väl hjelpa oss honom förutan. Hvad vi nu ha att undersöka är icke något juridiskt dokument, utan helt enkelt ett bref; och jag förmodar att herr de Ramicre redan har sett stilen. Han räckte papperet åt den unge mannen, som igenkände det åt Gabriella bestämda brefret; han rodnade lätt, men sänkte ej ögonen. — Jag har aldrig någonsin förnekat mina ord och ej heller min stil. Herr baron, sade han anspråkslöst men lugnt, emedan jag ännu i går ej visste om jag skulle få träffa fröken Gabriella, .skref jag detta bref för att bedja henne om rättighet att hoppas; men sedan dess har allt blitvit annorlunda för mig! ni har ädelmodigt glömt er gamla fiendskap, jag har fått. trycka er hand, och, då slumpen nu låtit er få käunddom om min kärlek, har jag ej annat att göra än att rättfärdiga min handling genom att af er på öfligt sätt begära... (Forts.)