Dagens Nyheter – 18 juli 1868, sida 3

taflor, har han äfven haft tillfälle visa sig vara i besittning af en bland våra genre: I målare ingalunda vanlig talang i komposi tion och den svåra konsten att gruppers figurerna på ettintressant sätt. Något som vi, rörande Kägelspelet, skulle vilja anmärka är, att hr E. mer än nödigt negligerat landskapet; detta äfvensom barnets fi gur något omsorgsfullare utfördt skulle ej skadat, utan tvärtom höjt intrycket af det för öfrigt vackra konstverket. I den andra taflan, Vid bålen, synas oss de båda högra figurerna vara ypperliga; det är ett par ansigten, som vi känna så väl igen, och de tala ett språk, som ej bör kunna missförstås. Huslig andakt af hr Fagerlin är en gammal bekant sedan förlidet år, i hvilken vi nu som då beundra det naturtrogna utförandet; färgen är, ehuru torr, mycket fin, men går något i gulgrått. Genom sin senaste tafla Svartsjuka har hr F. vunnit flera beundrare än han egde förut, hvilket ej vill säga så litet; han har också målat den med en mera saftig och djup färg än hvad fallet är med någon af hans föregående taflor, och utförandet är i hög grad fulländadt. Figurernas kläder och stugan med allt sitt bohag förråda mästarehanden. I kompositionen deremot är hr F. långt ifrån mästare; hvad hans taflla Bökande gossar i detta afseende lofvade ha hans här sedermera exponerade taflor ingalunda hållit. Utan katalogens tillbjelp frukta vi, att högst få skulle vid betraktandet af hans ifrågavarande tafia komma att tänka på svartsjuka; snarare skulle man tro att den stående fickan led af tandvärk, än af hjerteqval. Till en sådan uppfattning gifver hennes sneda, på ena sidan svullna ansigte en osökt anledning.