Dagens Nyheter – 18 juli 1868, sida 2

. pstördt drifva sitt handtverk att i skydd af legda ansvaringar 1) smäda och tala osanning om folk, och paret blir derför likt uppskrämda getingar, när någon börjar lägga i dagen den verkliga beskaffenheten af dessa tidningars innehålli den icke-politiska afdelningen. (Om den politiska är det icke fråga.) Hvad som nu retat Fäderneslandet värst är att vi ådagalagt hurusom det, blott i de senaste numrorna, har begått följande misstag: 1) låtit konungen utfärda order att skärgårdsartilleriets officerare skulle afraka sina mustascher; hvilket är helt och bållet gripet ur luften; 2) låtit en ovanlig mängd bevärivgsynglinger sjukna samt 4 af dem dö och högtidligon begrafvas; hvilket är alldeles osaant; 3) låtit en bemmansegare nära Link6ping hänga sig efter att ha bedragit fattiga familjer på bunäratusen rdr; hvilket ingen menniska i Linköping hört talas om; 4) låtit 4 personer drunkna i Roxen; hvilket heller icke någon menniska i det närbelägna Linköping vet om; 5) vidlyftigt beskrifvit en ransakning som skulle häromdagen ha hållits å Stockholms rådhusrätts 4:de afdelning med en karl vid namn Österberg, som skulle ha slagit en annan, ehuru något sådant mål icke inkommit till någondera afrådbusrättens afdelningar, hvadan hela berättelsen är af Fäderneslandets referent uppdiktad. Vi ha i det längsta hoppats att Fäderneslandet skulle erkänna för sina läsare att det begått alla dessa misstag och åtminstone lofva att söka för framtiden undvika dylika. Så bruka honnetta tidningar. Men ännu i dagens nummer låtsar Fäderneslandet nära nog om ingenting. Det bekänner icke sina fel, utan säger blott om de falska uppgifterna från Östergötland, att det skall höra sin korrespondent.?) Hvad angår de öfriga dikterna, vill Fäderneslandet inbilla sina läsare att de existera blott i Dagens Nyheters fantasi. Detta är riktigt Fäderneslandisk oförsynthet, då vi angifvit att vi i vederbörande embetsverk (sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition och stadens 2:dra aktuariekontor) gjort oss underrättade om att Fäderneslandets uppgifter sakvade all grund. Vi skola snart öka listan på Fäderneslandets dikter i dess sednaste numror. Mot, dessa inom fjorton dagar uppdukade 5 dikter — vi säga icke misstag, utan dikter, emedan det saknas all tillstymmelse till grund för uppgifterna, hvadan de måste vara uppdiktade — har Fäderneslandet icke kunnat uppleta mer än 2 fel som förekommit i Dagens Nyheter under loppet af ett helt år. Det ena är en berättelse som förekom i Dagens Nyheter emellan pingst och midsommar i fjol derom att 8 personer hade drunknat i sjön Sommen. När en annan tidning häri Stockholm sade att en trovärdig person i en annan del af Östergötland hade skrifvit att han icke hört talas om någon sådan olyckshändelse, dolde vi icke detta för våra läsare, utan anförde genast det indirekta bestridandet. Och sedermera införde vi, med namnets utsättande, vår sagesmans erkännande, att han så tillvida gjort sig skyldig till ett misstag som 2 af de 8 hade blifvit räddade. Men Fäderneslandets ärlighet tillåter det icke att omtala detta; tvärtom ökar det de dödas antal till ett halft korpralskapY, hvilket lärer göra 12!2 man. Ett verkligt misstag, som Fäderneslandet anmärker och som vi sjelfve i allt fall skulle ha rättat, liksom vi alltid rätta de få — vi taga oss friheten säga få, icke blott i jemnförefse med Fäderneslandets, hvilka äro otaliga som sanden, utan äfven i förhållande till flere andra tidningar?) — misstag, till hvilka vi gjort oss skyldiga, är en uppgift den 27 maj detta år, att en dekorationsmålaregesäll A. Bruhn blifvit funnen död i ett dike ej långt från Märsta jeravägsstation. Berättelsen härom lemnades till en af våra referenter utaf slagtaren hr Förström, som hade sett den döda kroppen och varit så öfvertygad att det var liket af den utat 1) Hvarken Söndags-Nisses förläggare hr Wahlbom elier dess hufvudredaktör hr Schultz ha vågat ställa sig i ansvar för sina teckningar och sina ord, utan dertill legt en annan Dalhammar, vid namn Andersson. Denna omständighet är i och för Sig tillräcklig att ådagalägga att det finnes en stor skilnad mellan Fäderneslandet—Söndags-Nisse samt hufvudstadens öfriga tidningar, hvilkas hufvudredaktörer icke krypa bakom ansvaringars rygg, emedan de icke hafva för afsigt att kränka medborgares goda namn och rykte. 2) Liksom detta skulle, vara nodigt, då den aktade tidningen i Linköping, Östg. Correspondenten, i bestämda ordalag vederlagt honom. 3) Söndags-Nisses läsare torde ha märkt att när den tidningen någon gång finner en oriktighet i Dagens Nyheter — verklig eller förment — så drager Nisse fram den oriktigheten tio eller tjugu gånger, alldeles som en teaterregissör låter tjugo komparser gå ut mellan kulisser på ena sidan af scenen och komma in mellan kulisser på andra sidan, gång på gäng, så att det skall se ut för godtrogna och enfaldiga åskådare i salongen som om ettheltregemente marcherade öfver scenen, At mm HR