Dagens Nyheter – 14 juli 1868, sida 3

LJ Hvarjehanda nyheter. Gallimathias. I gårdagens Dagblad meddelades ett telegram från Helsingborg, 1 hvilket förekommo följande meningar, hvilka skulle väl föravara Rin plats i en pekoraliesamling : Kapplöpningen började kl. 1, 5 i pärvaro af konungen, Oscar, danska kronpriosen, 2000 personer hade platsa å läktaren, eleganta ekipsger, högtidsklädda damer, resande från Darmark, Tyskland, England och Frankrike. Prisdomare: Tornerhjelm, assistenten Fritz, Piper och F. C. P-yron. Prins Oscars pris toga af löjtnant C. Ryberg; Landskrona och Helsingborgs pris: löjtnant L. von M öhlenfelts, pris, allmogers bästar, af cn liten bondpojke, ridande barbacka, vid alla tre ridnivgarne, skånska damernas pris, af löjtnant C. W. Bennet, utdelades af grefve Piper. Lustigt ressällskap. Mac Gregor omtalar, att han på en färd från Valencia till B alearerna kom i sällskap med 355 lefvande grisar, och gör härom följande beräkning. Antag, säger hen, att en gris skriker en gång hvar femte minut, — sannerligen icke för högt beräknadt, — och stt ett ärligt skrik räcker minst 60 sekunder, så behöfs det endast 12 svin för att skrika kontinuerligt ett helt dygn — och då äro ändock grymtandet och lukten utelemnade ur räkningen. BDyrbar teanterkostym. Den firade ak tören Edvin Bootb, broder till presidenten Lincolns mördare, uppträdde nyligen på stadsteatern i Boston såsom konung Richard i Shskspeares diama af samma namn. För att ialla afseenden kunna på ett glänsande sätt utföra sin roll, hade ban låtit förfärdiga åt sig en krona af äkta guld för en kostnad af 1.000 dollars; en krage till astrumpebandsorden, jemväl af guld och silfver; ett kors (spiritus sancti) af juveler och en dolk, äfvenledes rikt besatta med juveler. och andra dyrbara stenar. Denna kostym, som med full rätt kunde kallas kunglig, representerade ett värde af mer än 50 000 dollars i guld eller omkring 190,000 rår. Ett inmpass. Då jag ännu var en fattig ung ficka, anställd vid teatern, — berättar hertigionan af St. Albans, — och måste sträfva hela veckan igenom för mina trettio shilling sterling, begsaf jeg mig en gäng under ferierna till Liverpool, för att gifva små gästroller. En afton spelade jag då med i en pjes, der cn faderoch moderlös uog flicka förföljdes af en bjertlös fordringsegare saom till och med hotar att kasta henne i fängelae, så framt hon icke kan antkaffa någon borgen för gig. Det var jag, scm bade den unga olyckliga flickans rol. På det ställe, der den omenpsklige fordripgsegarcn hotar sitt off-r med gäldstusan, bade jag att utropa: Ve, ve! ingen förhoppning mer!.... Jeg eger ingen vän på jordenb — Hvad? ni her ingen, som kan gå i borgen för er, för att frälsa er från fängelset? — Nej, rora jag sagt! jag bar ingen! — Knappt hade jag yttrat dessa förtviflade ord, förrän jag råg en matros sätta benet utöfver balustraden af öfversta galleriet uppe under taket och med en ofantlig vighet ge sig att helt simpelt klättra ned från !ogerad till logerad, vidare taga några ofantliga skutt öfver amfiteatern, parterr och orkester, och Bålunda inom några minuter stå midt framför mig ösa mot öga. -Jo! — utropade han med ett det lifligaste wtryck i sitt öppna, solbrända ansigte, — jo, en vän skall ni ärdå ha, arma, beklagansvärda flickk! Jag går i borgen för er för hvad som belst ..OCh Di, — tillade ban, vändande sig till aktören, som föreställde den enträgne fordrivgsegsren, — om ni icke vänder bogeprötet åt ett annat streck och kastar ankar på annat håll, slyngel, så vet, att jag skall ge er n törp, så det skall hicka i ert gamla skrot! Hela publiken kom i uppståndelse för detta improviserade tillägg i sjelfva pjesen, somliga skrattade af full hals, andra hurrade, orkestern ville stryka öfver alltsammans med ea SE