Dagens Nyheter – 14 juli 1868, sida 2

älskade mademoiselle Ernestine, och jag svor att på en gång utkräfva en storartad hämnd genom att till hvad pris som helst beröfva honom föremålet för hans ömma låga. Oväntade förluster hade nyss träffat herr Chatel, han syntes icke kunna undvika att göra cession, och cessionen var för honom detsamma som vanära och död. Jag föreslog då att jag skulle betala alla hans skulder, med vilkor att hans dotters hand blefve mig beviljad. Ernestine gaf vika, giftermålet egde rum, och några dagar senare var jag långt ute på hafvet med min eskader. : Herr de Ramigre intogs af förtviflan och afreste kort derefter till Amerika, der han sedan qvarstannat. — Ni hämnades såsom enZoförsonlig fiende, min far, sade Marcel rörd. — Jag bar mig åt som en usling, återtog baronen med häftighet: ty jag gifte mig med en flicka, hvilkens hjerta tillhörde en annan, och utsatte mig alltså för faran af stora och välförtjenta obehag. Nåväl, inga obehag ha följt! jag hade träffat på en qvinna, olik alla andra, en qvinna som mottog sin man med en beroisk undergifvenhet, såsom man möter oundvikliga olyckor. ij — Och ni har funnit någonting ännu mera oskattbart, vi har fått en dotter, hvilkens goda egenskaper väl uppväga er sons alla fel, fortfor Marcel i glädtig ton; ty huru skulle det väl se ut på Barville, om vi inte hade den kära Gabriella? Likasom hennes mor här representerar den husliga friden och lyckan, likaså är hon sjelf upphofvet till all glädje i hemmet, — Och ni återigen är upphofvet till alla bekymmer och oordningar, yttrade amiralen, hvilken blifvit mildare stämd mot den unge mannen till följd af dennes uppriktigt uttalade beundrau för sin syster. Om inte ni begick så många dårskaper, skulle jag sällan eller aldrig