Dagens Nyheter – 6 juli 1868, sida 2

qvinnan ingenting för svårt. Sålunda drifven af samvetsqvalen, mångfaldigar hon straffet och sätter på förlåtelsen ett utomordentligt pris. Störtad i afgrunden nöjer hon sig ej med att fästa blicken på berget, der hon fordom satt i all sin renhet, utan hon höjer den ända till sjernorna; det är henne ej nog att brottets försonande återupprättar henne; hon vill blifva ännu ädlare än hon var. Den fallna qvinna vill ej åter blifva en qvinna, utan ett helgon. Medan i Linas själ hoppet sålunda vaknade, tänkte grefven på huru hans rof ej skul!e undgå honom. Från alla håll motverkad och endast gående mellan afgrunder, erfor han detta raseri som intager den segervane mannen, då han för första gången ser segern gå sig ur händerna. Tanken på den förspillda tiden och mödan dref honom att fortsätta hvad han en gång börjat; sitt mål kunde han ej uppgifva, ty han beherrskades utaf en af dessa olycksbringande passioner, från hvilka menniskan, ehuru fullt medveten om faran af att blindt hängifva sig åt dem, ej mägtar frigöra sig. (Forts)