Dagens Nyheter – 4 juli 1868, sida 3

4— Nej, säger jag dig. Och jag genmälde: — Men jag åter säger: du måste lyda. e— Ack! jag olycklige, fortfor baronen förtjust; således har min fader icke i mig låtit födas en fri man, utan en slaf! Nej, jag har gjort dig lika de andra männen, tillsammans med hvilka du bör intaga och förstöra Troja. — Aldrig, skulle jag än rödgas utstå de största olyckor; aldrig, så länge denna klippa ävnu fiones! Heldre skall jag krossa mitt hutvud, störtande mig utför branten. — Må man gripa honom och betaga honom förmågan att utföra sin föresats. Öch under det jag uttalade dessa sista ord, hade jag fattat baronens hand. Jag drog honom till bordet och räckte bonom en penna, för att han dermed skulle skrifva det tillståndsbref, hvarom jag anhöll. Hela hans varelse strålade af lycka, och han utropade: — 01! mina händer, hvilket straff för er! Och vändande sig till mig, tillade han: — Ni har följt Brunks tolkning af Ulysses svar; och den är den bästa, obestridligen den bästa. Ack! ri kan grekiska — jag trodde ej alt det fanns så lärdt folk bland Ahasverierna. Säg mig, käre herre, huru heter ni? e— Georg. — Min bäste herr Georg, hvad säger ni om epitetet kalkaspis, som på ett ställe tillägges Hercules? Tror ri att man bör öfversätta det, såsom Brunk har gjort, med den krigiske. Jag svarade att ordet kan betyda med kopparskölden, och han utropade, förtjust klappande sina händer, att det också var hans tanke, hvarefter ban började en vederläggning af Hermans påstående att Hercules aldrig begagnade sköld. Alltjemt lyssnande till hans I ord, dikterade jag för honom; korteligen, se