Dagens Nyheter – 3 juli 1868, sida 3

En sjungande råtta har nyligen fångatsi Berlin. En protessor K. Th. Liebe, som tagit underdjuret närmare i betraktande, säger att det är en vanlig husråtta, hvars sång dels kas förliknas med lärkans höga drillar, dels med näktergalens utdragna toner dels äfven med kanariefogelns djupa drillar (vattendrillar); den omfattar två oktaver och utmärker sg genom sköna kadenser. Tonerna uppstå derigenom att luftröret är förträngd genom ett band eller en hinna, så att det lilla djuret piper då det andas, hvarför det äfven sjunger vackrast och ljudligast då det är uppretadt. Sången skall emellertid icke endäst vara ofrivillig, utan äfven mäktig af många modulationer och modifikationer beroende af den lilia sångerskans vilja och hvilka göra sig märkbara äfven i tillstånd af välbefinnande.