mögen att sedan återförvärfva detsamma. Denna lätthet för att taga allt gladt, denna känsla af sällhet, som är ungdomens och oskuldens privilegium, mistar man helt och hållet. Ack! om du visste, Lina, hvilken afsmak det af lastens gnagande mask tärda umgängeslifvet, hvari jag mot min vilja måst deltaga, har ingifvit mig... ma. — Men ni har ju skördat triumfer... Ar det ej glädje nog? frågade Lina blygt. — Glädje! upprepade Rudolf. Du har trott på Dorotheas ord, då hon för dig berömt de verldsliga nöjena; men om du bara kände de menniskor, bland hvilka hon lefvatt... — Jag vill icke mera lära känna dem! svarade den unga qvinnan med förskräckelse. (Forts.)