Dagens Nyheter – 1 juli 1868, sida 3

Utrikes-Nyheter. Det tal, med hvilket konungen af Preussen den 20 maj afslutade den nordtyska riksdagen, andades lika mycken tillförsigt om fred, som det trontal, med hvilket det tyska tullparlamentet upplöstes. De som spekulera på krig och hafva missräknat sig, söka visserlegen ännu en hållpunkt för att oroa den offentliga meningen; men i regeringarnes officiela språk är en sådan hållpunkt ingenstädes att finna. Året tyckes sålunda komma att bli ett fredligt, och snart kan man med större tillförsigt tillägga: ett fruktbart år, utom, tyvärr, i Norden. I mellersta Europa har genom den ovanliga värmen allt mognat så tidigt, att t. ex. i preussiska Rhenprovinsen säden redan är skuren, och en så tidig utveckling af drufvan är nästan utan exempel. Under inflytande af det återvaknande förtroendet börjar affärsverksamheten åter att stegras, till och med i Frankrike, der den fredliga stämningens öfvervigt redan i fjol, under förhandlingarna om Luxemburg, så tydligt gaf sig tillkänna. Såsom välgörande för Frankrike kan anses, att det vingel, som sedan 1856 inrotat sig i den högre affärsverlden, mer och mer blottas och går sin undergång till mötes. Särskildt har Credit Mobilier-bolaget spelat ut sin rol, och med det också hr Pereira, som genom denna och många andra spekulationer på kort tid hopsamlat en förmögenhet, som uppskattas till 210 millioner rdr. I lagstiftande församlingen måttade Pouyer-Quertier ett väldigt hugg åt detta bolag, i det han vid det tillfälle då fråga var om understöd af staten åt de transatlantiska paketbåtarne, blottade för hela verlden, huru bedrägliga de beräkningar äro, hvilka direktörerne uppställa, huru desse endast rikta sig på aktionärernas bekostnad, och huruledes äfven staten blir bedragen, då det franska påketbåtbolaget med stora anslag uträttar mindre, än det engelska med vida mindre anslag. Bröderna Pereira hafva funnit rådligast att afgå ur direktionen, och hvar och en känner, att här endast en skymt af den hemlighet, hur man i Paris gör millioner, har blifvit uppdagad. I Italien stå sakerna på den punkt, att ministeren Menabrea förklarat sig icke kunna permittera några trupper; detta medför ganska dåliga utsigter för statskassan och dess kreditorer. General Medici är afsänd till Sicilien, för att, i händelse ett uppror skulle utbryta, proklamera belägriogstillständet. Påfven har i en allokution af den 22 juni i de skarpaste uttryck fördömt Österrikes religionslagstiftning såsom afskyvärd och hotar alla dem som hafva föreslagit och sanktionerat lagarne med kyrkans straff. Kejsar Frans Joseph ser sig sålunda behandlad på samma sätt som Victor Emanuel, och det torde snart icke komma att gå konungen af Portugal stort bättre, då den portugisiska regeringen genom kyrkogodsens försäljning vill befria sig ur sin tryckande penningeförlägenhet. Man talar åter om företag af deröde, hvilka denna gång dock skola uppträda i svarta skjortor; kanske äro dessa rykten endast uppdiktade för att förmå de frarska trupperna att stanna qvar. Från Florens berättar man, att tobaks