porten, i hvilken Napier redogör för de skäl, hvilka förmådde honom att fortsätta striden sedan de europeiska fångarne blifvit utlomvade en åtgärd, för hvilken han från många håll blifvit skarpt klandrad. Han skrifver: På begäran af konungens svärson hade jag lofvat att inställa fientligheterna på 24 timmar. Efter 48 timmar hade Teodor ännu icke gifvit sig. Då jag erhöll tillförlitliga underrättelser om att hans trupper börjado hemta sig efter sitt nederlag, att många soldater, hvilka natten till den 10 april voro urståndsatte att återvända till Magdala, sedan hade stött till hären, att nya anordningar för försvaret vidtogos och att Teodor och hans befälhafvare till och med förberedde en nattlig öfverrumpling på andra brigaden, som hade slagit läger på bergets sluttningar, då vidtog jag alla förberedelser för ett anfall på de fientliga positionerna. Det hade i alla händelser varit en betänklig sak att anträda återtåget och veta sig hafva en ännu föga försvagad fiende i sin rygg: METER KRT