Dagens Nyheter – 19 juni 1868, sida 1

på teologiens gebiet, predikanten Lisco, til ett i oktober månad förlidet åri Berlin hål let krets-synodal-möte afgifvit en berättelst om församlingarnes kyrkliga och sedlig: förhållanden. Hr Lisco är en afgjord ratio nalist och begagnar sig af tillfället för at göra en utflykt på protestantismens princi pers område. Han underkastade naturligt vis dervid tron på under, profetior och bö nens makt en skarp kritik, förkastade bi belns obetingade auktoritet och betonade nödvändigheten af att gifva nrotestantismen andra, med den moderna vetenskapens re: sultater bättre öfverensstämm.wde grund valar. . Mot dessa teologiska åsigter 10lade sy nodens ordförande reservation för d.en e Van geliska kyrkans tro och isynnerhet tör tror på under 0. g. v. En diskussion onf .be rättelsen förstod man att undvika. Men d,? tjenar till intet att vilja tiga ihjäl dylika saker. Hr Lisco offentliggjorde sin berättelse. Detta var de ortodoxe herrarne för starkt. Författaren inkallades inför synoden, för att stå till svars icke blott för offentliggörandet, utan äfven för innehållet af sin berättelse. Hr Lisco iakttog dervid hållningen hos en man med sanningskärlek, öfvertygelsens tro och oböjligt mod. Diskussionen måtte ha varit temligen irriterande, ty en af Berlins underligaste helige, den ultraortodoxe predikanten Knaak, lät dervid undfalla sig ett yttrande, som visar hvarthän det skulle komma med protestantismen, om man lemnar den qvar i händernd på dylika mörksens ufvar. Diskussionen ledde till följande dialog: Lisco: Protestantismens väsende fordrar, att den kristna läran bringas i harmoni? med den moderna vetenskapens resultater, att skillnaden mellan den kyrkliga och den moderna verldsåskådningen upphäfves. ; Knak: Den kristna kyrkan känner blott en verldsåskådning, nemligen bibelns! Lisco: Såsom kyrkans tjenare — : Knak: Känner äfven jag endast den heliga skrifts verldsåskådning. Lisco: Således tror ni äfven, att, såsom? bibeln säger, solen rör sig och jorden står stilla? j Knak: Ja väl, det tror jag, det tror synoden, och detta just emedan bibeln lär det. ; Saken har naturligtvis väckt ett stort och f obehagligt uppseende. Hela Berlin har rest sig för att protestera mot dylika absurditepb ter och provinserna ansluta sig ifrigt tillå rörelsen. Det är här också i sjelfva verket fråga om något annat, än en prestmans enskilda öfvertygelse eller om hans vetenskapliga bildningsgrad; det handlar om en prini cip, som är förenad med de svåraste följder; om frågan, huruvida kristendomen verkligen är dömd till att i bibeln för alla tider i släpa med sig en svans af omogna och förruttnade verldsåsigter; om frågan, huruvida 3 vi ej ändtligen genom införandet af en frisinnad kyrkoförsamlingsordning skola erhålla korrektivet mot den verkligt påfliga i ofelbarhet, hvilka vissa andlige tillegnat sig; i om den frågan slutligen, huruvida det upp-; vexande slägtet, hvars skola tyvärr fortfarande är beroende af kyrkan, ännu längre ff skall vara utsatt för den begreppsförvirring, som nödvändigt uppstår, om man under den ena timman lär de unga saker, hvilka if den andra timman måste förklaras för misstag! ; Ur denna synpunkt har, bland andra,f kyrkooch skolrådet i Neu-Trebbin settk saken. Nämnde styrelser samt 50 församf lingsbor hafva till det höga konsistorium in) kommit med en skrifvelse, i hvilken de på det enständigaste uppfordra konsistoriet att icke tiga stilla, om prester påstå att jorden 8 står stilla och solen rör sig kring den-; samma. Styrelsen hänvisar på de olyckliga följder, som skulle komma att uppstå, om i sådana prester såsom eforer skola hafva uppsigt öfver skolan, bildningen och barnens uppfostran. Kyrkooch skolrådet it Neu-Trebbin uttalar slutligen den förhoppning, att konsistoriet offentligt skall uttala sig för det kopernikanska verldssystemet. Å andra sidan protestera de ortodoxa ? presterne öppet och ljudeligt mot kättaren Liscos irrlära; så förklarade en teolog, dr Frantz, På en pastoral-konferens i Gnadau helt frimodigt i ett numera offentliggjordt föredrag, att naturvetenskapen alldeles icke låter bringa sig i öfverensstämmelse med; teologien, af hvilket förhållande han drager den mycket konseqventa slutsatsen, att ve tenskapen måste omvända sig. 5 De liberala tidningarne befatta sig i all-; mänhet icke med de ortodoxa och den rationela ortodoxiens stridsfrågor, men denna fråga har för dem en politisk sida, såsom en demokratisk tidning i Berlin mycket riktigt