Dagens Nyheter – 18 juni 1868, sida 1

Genom utländska tidningar ha vi nu fåt del af ryska utrikesministerns cirkulär met förordande af en konvention mot explosiv: kulors begagnande. Innehållet af detta cir kulär bekräftar fullständigt den förmodar vi i går yttrade, att förslaget endast gäl ler ett visst slag af gevärskulor. Frank rike, Italien och Schweiz hafva redan för klarat sig villiga att ingå på konventionen och Sverge-Norge lära icke töfva länge at göra sammalunda. Ryska utrikesministerns skrifvelse till hans agenter vid fremmande hof, lyder som följer: Jag bar äran härhos tillsända eder afskrift och öfversättning af en officiel skrifvelse från hr krigsministern. Nämnda skrifvelse beträffar införandet af eprängkulor hos trupperna och begagnandet af desamma såsom krigsvapen. Hr generaladjutanten Miljutin gör åtskilnad mollan kulor med och utan kapsalar, derutinpan att de förstoämnda explodera endast då de träffa något hårdt föremål, hvaremot de senare explodera äfven vid beröring med föremål, som erbjuda mindre motstånd, t. ex. menniskokroppen. De förra äro uteslutande bestämda at: spränga fiendens ammunitiopsvagnar i luften och kunna i detta hänseende på sätt och vis vara till gagn. De sevare äro användbara äfven mot menniskor och bästar; deras sår äro dödliga och ådraga lidanden, hvilka genom verkan af de dervid begagnade ämnen ännu mera försvåras. Innan generaladjutanten Miljutin vidtagit åtgärd till införande af ifrågavarande projektiler vid trupperna, har ban uppställt frågan, huruvida bruket afettså mördande vapen vore förenligt med humanitetens lagar. H. m. kejsaren har i nåder behagat lempa gitt fulla samtycke till de i denna berättelse gjorda glutledningar. Vår höga herre anser det vara regeringarnas pligt att, så länge kriget ännu existerar såsom en oundviklig eventualitet, så mycket af dem beror undvika de kalamiteter detsamma medförer och för sådant ändsmål allägsna allt, som utan abgolut nödvändighet ytterligare kunde föröka dem. På en tid, då regeringarnas uppmärksamhet specielt är rigtad på krigsvapnens fullkomnande, tyckes det vara af så mycket större vigt att för dem utstaka vissa gränser och sålunda tillvägabringa öfverensstämmelse mellan de militäriska fordringarne och mensklighetens fordringar. (!) Dessa gränser tyckas kunna blifva dragna genom ajeliva krigets ändamål, hvilket består just uti att förstöra fiendens krafter och bjelpkällor så mycket som är oundgängligt för att garantera operationernss framgång. H. m. kejsaren tror följaktligen, att begagnandet af sprängkulor såsom vapen borde bannlysas eller åtminstone inskränkas till kulor med kapslar, hvilka äro bestämda uteslutande för ammunitionsvagnars sprängniog. H. kejserliga majestät befaller eder att med den regering, hos hvilken ni är ackrediterad, träda i underhandling rörande ändamålsARTS ke EP FAIR In VAG RY og rr