Dagens Nyheter – 11 juni 1868, sida 2

Hronprinsen af Holland spelar jen rättegång, som för närvarande pågårinför appellationsdomstolen i Metz, en rol, som just icke länder honom till synnerlig heder. Denna rättegång har såväl i och för sjelfva tvistefrågan, som för de advokaters skull, hvilka utföra densamma, väckt stort uppseende. Prinsen sjelf har vädjat till andra instansen, oaktadt ordföranden vid domstolen i Bouzters enständigt uppmanade till en förlikning. Saken rör sig om en fordran på 300,000 franes. Prinsen befann sig 1866 i en tryckande penningeförlägenhet. Han hade då en s. k. grefve Collier till förtrogen, och denne ombesörjde äfven hans enskilda penningetransaktioner och underlät sannolikt dervid icke att se sina egna intressen till godo. Denne hr Collier föreslog prinsen att köpa en landtegendom i Champagne; han skulle då alltid derpå fålåna penningar af vissa bankirer och ockrare. Egendomen, belägen nära lägret vid Chalons och kallad VP Ermitage, tillhörde domänen Orfewil, som åter eges af bertigen af Alcantara. En viss van der Daele, en spekulant, som redan gjort sig bekant genom åtskilliga företag, hade för 120,000 francs köpt egendomen af hertigen och kort derefter, genom Colliers bemedling, sålt den till prinsen af Holland för 325,000 fraves. Som prinsen icke hade några kamrater, betalade han hela köpesumman i vexlar; till och med notarien ersattes för sitt besvär och sina kostnader med en vexel på 20,000 francs. Nu ville prinsen på sin nyivköpta egendom låna 150,000 francs hos det franska Credit Foncier-bolaget; detta lyckades emellertid icke, och nu hade prinsen egendomen, som icke afkastade ett öre, och vexlarna, hvilka skulle ivlösas, på halsen. I förargelsen häröfver anklagade prinsen hr Collier, som är en belgier, inför belgisk domstol för det han skulle hafva missbrukat prinsens förtroende. För denna anklagelse frikändes hr Collier, men bestraffades åter för det han, utan att dertill vara berättigad, begagnat sig af grefve-titeln. Derefter instämdes prinsen för tribunalet i Bouziers med yrkande att han skulle betala vexlarne, hvilka emellertid förfallit och blifvit protesterade. Han dömdes naturligtvis att betala dem, och det är denna dom, som han vu öfverklagat vid appeilationsdomstolen i Metz. . Pen stora skjutfesten i Wiem. I gårdägsnumret omnämnde vi med några ord att