Dagens Nyheter – 9 juni 1868, sida 3

han sedan slog sig ned i Miänchen som lithograf, under namnet Ekemann. Detta namn eller också Ekemann dAlesson hade äfven grefvinnan sjelf uppgifvit såsom sitt vid de tillfällen då hon måste säga hvem hon var. På tjugutalet lärer i Wiärtemberg, företrädesvis i Stuttgart, hafva uppehållit sig en enkefru Hedvig Ekemann dd Alesson, som angående sin härkomst alltid iakttog den djupaste tystnad, emedan hon, efter hvad hon sjelf påstod, var bunden af en ed, men utmärkte sig derför att hon alltid talade med synnerlig hängifvenhet och värma om det förvista svenska konungahuset. Hon skall till och med några gånger ha yttrat att hon lem:at Sverge år 1809. Detta förtäljes i en skrifvelse år 1845 från Stuttgart till tidningen Augsb. Allgem. Zeitung. Den ifrågavarande damen, har man velat påstå, var samma person som grefvinnan på Kunitzburg. I hennes ego, säger brefskrifvaren, har man funnit en guldkedja, som flera med förhållandena nära förtrogna personer anse hafva tillhört svenska konungafamiljen. Sålunda flöt kanske kungligt blod i hennes ådror? Hennes uppträdande var, såsom redan nämndt är, mycket majestätiskt, hennes yttre vördnadsbjudande, och man tyckte till och med att hennes ansigte erinrade om porträtterna af Carl Xl. Om denne konung påminde hon i sanning ännu mera genom sin sällsynta, hos qvinnor i synnerhet, högst ovanliga kraft i viljan, hvilken kraft förrådde sig förnämligast uti den obrottsliga tystnad, hon iakttog i fråga om sitt förflutna lif, i detta väl beräknade undvikände af allt, som kunde leda någon på rätta spåret till hennes hemligbets uppdagande, i denna försakelse ocn resignation, hvarmed hon först uppsökte en otreflig tilllyktsort i en aflägsen skog och lefde der en lång tid samt sedan, härdad mot alla yttre intryck, förstod, fastän hon um