Dagens Nyheter – 9 juni 1868, sida 2

tjugo år, sommaren om, i sol eller regn, i köld eller värme, i goda och onda tider. — Det är hennes födkrok att sälja bakelser och karameller der, och hvad den kroken inbringar skall hon lefva af och hennes man och hennes barn och hennes mor eller svärmor. Några steg derifrån finner ni en kaffegumma. Det dog häromdagen en sådan i Paris och lemnade 10,000 francs efter sig, . som hon förtjenat på 150,000 koppar kaffe, dem hon serverat under årens lopp. Här fins väl ingen kaffegumma som lemnar något efter sig mera än sina korgar, sin säng, sin byrå, sina stolar, sin kaffepanna och sina barn. Imellertid lefva de, dessa qvinnor, utan att falla fattigvården till last, så länge de ännu orka hålla sig uppe och ute; de föda upp sina barn tills dessa kunna komma ut i verlden; i yrkena finnas många arbetare och många mästare, hvilkas barndom förflutit under skyddet af dessa enkla näringsutvägar. Mångelskorna i det fria — de äro icke fria för det — följa uppmärksamt med sin tid. De aktgifva nogare än mången stor politiker på opinionens vindkast. De känna förrän någon annan när Haga faller ur modet och när Djurgården blir fashionabel. De hafva redan för 10 år sedan anat att Djurgårdens monopol var brutet och att Stockholmarne snart skulle sprida sig åt alla väderstreck. Medan Tyskbagarbergen genomsprängdes, hade de ögonen riktade deråt och Carl den femtondes port hann knappast öppnas förrän ett kompani affattiga qvinnor gjorde ett utfall derigenom och tog terrängen vid Komöteti besittning. Der sutto de i fjol, störande ingen och sjelfva ostörda. Der sutto de lugnt i år tills förliden söndag. Den dagen kom yttersta domen öfver dem lika opåräknadt och plötsligt som den lärer skola komma öfver oss alla, efter hvad vördiga presterskapet säger. Doms-engeln var en polisöfverkonstapel. Han bar intet huggande svärd, men hans blyertspenna syntes de stackars qvinnorna icke mindre förskräcklig.... Han skref upp den ena efter den andra af de qvinnor, som på dennna plats sökte förtjena något till uppehälle, på samma gång som de beredde möjlighet till billig förfrisknings erhållande åt de många lustvandrande derute, der något bränvinsutskänkningsställe lyckligtvis ännu icke finnes till allmänhetens förderfvande. Han skref upp, om icke blinda och döfva, så åtminstone sjukliga och elända — menniskor, som endast genom nästan lika elänuas bistånd kommit i tillfälle att försöka lifnära sig medelst utminutering af öl eller dricka. Der satt en qvinna med två pepparkakor ännu qvarien korg; uppskrifves! Der satt en annan med sitt diande barn vid bröstet; hon hade ingenting att sälja, men den som ville kunde få ett glas vatten ur hennes flaska, och naturligtvis väntade hon sig en slant till ersättning; uppskrifves! Det var rätt. När en skulle skrifvas upp för att kallas till polisdomstolen, så skulle alla skrifvas upp och alla kallas. Nu tro dessa stackars menniskor att de icke blifva uppkallade till polisdomstolen för annat ändamål än att blifva fällda till 5 rdr:s böter. Och några 5 rdr hafva de icke. De se framför sig fängelset, skammen, vanäran, ett ännu förfärligare elände -än allt det eländigaste af hvad de hittills upplefvat. Huru många tårar af mödrar och barn ha icke flutit dessa nätter och denna dag, sedan i förrgår! Men polisen är icke på långt när så farlig, som mången henne målar. I nu förevarande fall t. ex. kan det klarligen icke vara polisens mening att göra annat än undersöka, huruvida de som idkat försäljning vid Komötet hafva rätt att göra det eller icke och att förbjuda dem, som icke förvärfvat sådan rätt, att vidare taga plats der på stället. Afskedsfest. Dalregementets officerskår samlad till befälsmöte å Rommehed, gaf pingst