Dagens Nyheter – 8 juni 1868, sida 1

I rens förslag (om dödsstraffets bibehållande), så utropade, under lifligt bifall afförsamlinger den nu hädavgångne förkämpen för sönderbrytandet af alla de gångna århundradenas fjettrar. Dödsstraffet motstod i de flesta tyska stater icke det segrande folkets mening, som funnit uttryck i grundlagarna; men då reaktionen började utrota den gryende folkrättens frukter, då afskaffades också åter de tyska grundlagarna och dödsstraffet infördes ånyo. Zndast itre tyska stater återiofördes det icke: Oldenburg. Nassau och Anhait. Nassau och Sachsen! Sammanställningen är mycket lärorik för de havdlingslystne, hvilka eftor 1S66 års händelser helst genast hade fört hela Tyskland under preussisk diktatur. Då konungariket Italien år 1860 annekterade storhertigdömet Toscana, lemnade ministörea Cavour, oaktadt den i landet införde den allmänna italienska lagen, dock, bland andra der längesedan införda reformer, äfven lagen om dödsstraffets atskaffande oantastad. Preussiska regeringen kunde icke nog fort införa hela preussiska strafflagen, och med den dödsstraffet i Nassau. Sachsen tvingades endast att inträda i Nordtyska förbundet och har derför bibebållit frihet att i sin strafflag kunna upptaga en af den menskliga r. civilisationens största framsteg.