Dagens Nyheter – 8 juni 1868, sida 1

Afskaffandet af dödsstraffet i Sachsen. Till de ljuspunkter i vår tid, hvilka allt starkare rotfästa förtroendet till framåtskridandets segerrika makt, hör det nyss i konungariket Sachsen beslutade upphäfvandet af dödsstraffet. Sedan mera än 100 år tillbaka har striden mot denna qvarlefya af förflutna århundradens barbari fortgått, och man kan med fullt skäl påstå, att den tyska vetenskapen med stor ära bestått denna strid. Vi behöfva eudast nämna namnen Mittermayer, Berner, v. IHolzendorff bland dem, hvilka med snillets skarpaste vapen trädt inom skrankorna i striden för dödsstraffets afskaffande. Den 28 augusti 1263 uttalade det i kurfurstliga slottet i Mainz under geheimerådet v. Wächters ordförandeskap församlade juristmötet med stor majoritet sin mening, att dödsstraffet icke mera borde upptagas bland straffbestämmelserna i den nya tyska straff lagen. Det är i dubbelt afseende på sin plats att nu påminna om detta för fem år sedan fattade beslut af det tyska jaristmötet, ty detta beslut sammanknyter sig med namnet at en man, vid hvars bår i dessa dagar ett helt, under hans medverkan, från tryckande andliga fjettrar befriadt folk står sorjande — Vid den österrikiske representanten dr von Miihlfeldts namn; det var han, som väckte den motion, som föranledde mötets ofvannämnde beslut. Då byråchefen v. Ilye-Gluneck pläderade för dödsstraffets bibehållande i vissa fall och sökte bevisa, att folkmedvetardet ännu icke var moget för dödsstraffets borttagande urlagen, återkallade Iihlfeldt i hans minne 9:de artikeln i den af den tyska nationalförsamlingen den 13 december 1848 antagna grundlagen. Vid sammankomsten den 4 augusti 1848 hade tyska vationalförsamlingen med 288 röster mot 146 uttalat sig för dödsstraffets afskaffande; få dagar derefter, den 8 augusti 1848, beslöt sig den preussiska nationalförsamlingen med 315 röster mot 28 för afskaffande af dödsstraff för högförräderi och, med 248 röster mot 80, för öfverlagdt mord. I Österrike tvang då folkmedvetandets tydligt uttalade makt regeringen att i ett manifest utlofva, att ingen dödsdom skulle verkställas förräa frågan om dödsstraffets afskaffande hunnit afgöras. Någon afrättning skedde heller icke förr än Windischgrätz och Schwarzenberg uppreste sina Igar. Tählfeldt erisrade i Mainz om, att i följd af grundlagarnes officiela kungörande i Rikslagstidningen för den 28 december 1848 genom den tyska centralstyrelsen, dödsstraffet då fölli hela Tyskland, så långt den tyska riksstyrelsens makt nådde. Detta är det mest slående skäl, hvarför juristmötet måste rösta mot den värde tala