smör! Honing från Moldau, hvit och gul honing! Honingsdryck! Oljs, stark olja! Från Donau, ho, vax! — dessa och otaliga rop af samma art utgå från de Moslemitiske frukthandlarnes hesa halsar, kring hvilka köparne nu samla sig. Men den stora massan af dagdrifvare begilver sig nu till bazarerna, der köpmännen redan intagit sina platser. Kaffehusen hafva redan emottagit sin fyllnad af sysslolösa turkar, och de som handla med sherbet hafva svårt att förnöja alla sina kunder. Sockerbagarne utbreda sina brickor på fördelaktigaste vis, kaffeförsäljarnes kopparkärl ånga välluktande, och här och der kan den nyfikne få se stora eldar, der man steker stycken af fårkött och fisk, deraf arbetare taga sin frakost i fria lnften. De, som sälja kakor och annat bakverk, ordna sina bord i likhet med de gamla qvinnoraa i gatbörnen i andra euroogiska städer, kryddkrämarne utbreda sina lådor, flaskor och glas på hyllorna i sina stånd och på bord utanför sina fönster, slagtarne hänga ut sina bästa varor liksom deras yrkeskamrater annorstädes, och fiskmånglarne taga till våg och vigter under afvaktan på kommande köpare. De talrika bagarne hafva utsålt otaliga rågoch hvetebullar bland folket, och det osmaniska åkarlaget, som har att erbjuda ett par dussin skramlande åkdon, lika lårar, till begagnande för fruntimmer, har intagit sin station. Patrullerna paradera nu på gatorna — soldater som se sluskiga ut, med hängande mössor och vida pantalonger, alla behäftade med en kronisk brist på skodon. De offentliga arbetena i hamnen och arsenalerna, i magasinerna och vid skeppsvarfven äro nu i full gång; däcken på de talrika skeppen svärma af lif och rörelse och käcker och båtar påtingas allmänt. På kajerna äro samlade en ofantlig mängd håtsmän i (I af pp EE redan Se Sys