Dagens Nyheter – 4 juni 1868, sida 3

. Utrikes-Nyheter. Storbritemiemn. Underhuset har genomdrifvit en förändring, som, om den vidtagits af landteller riksdagen i Berlin, från vissa håll skulle hafva uttydts såsom en sträfvan efter maktutvidgning. Det gällde utgifterna för den diplomatiska kåren, af hvilka visserligen en del i särskilda poster beviljas af underhuset, men en annan del, 180,000 pd. sterl., är anvisad på de konsoliderade fonderna, utan parlamentarisk kontroll. Labouchere hade nu motionerat, att hela denna utgiftstitel hvarje år skulle underställas parlamentets bestämmande. Motionären riktade egentligen sitt anfall mot de i utrikesdepartementet anställda byråchefer: temligen öfverflödiga, men med så mycket rundligare inkomster hugnade mellanhandspersoner, hvilka trängt sig mellan de i utlandet varande gesandterna och departementet, förrätta några obetydliga skrifvaregöromål, befordra bref hit och dit, i korthet sagdt, utan fast lör uppbära en rätt betydlig Sundstull af samfärdseln mellan departementet och dess utskickade. Vidare klandrades mycket utgifterna för beskickningar och kurirer, men ännu mera det högst onödiga slöseriet att affärda särskilda beskickningar för att högtidligen påhänga fremmande suveräner någon orden. Äfven några stående beskickningar kunde, efter motionärens åsigt, med fördel indragas; så t. ex. den i Wiärtemberg, som kostar landet 3,050 pd. sterl., den i Nederländerna, som kostar 4,700 pd. sterl., och den i Schweitz, 3,800 pd. st. Jag har, yttrade motionären, besökt många af dessa beskickningar; jag vet hvad de hafva att göra, och jag kan försäkra huset att det är — ingenting. Det finns folk som tro att en minister redan gör ganska mycket, om han inbjuder inflytelserika personer till sitt bord; men vid många af dessa ömkliga hof i Tyskland, der vi bålla representanter, finnes det icke en gång sådanader inflytelserika personer (på sin höjd ett par kammarherrar) som man kan bjuda till sitt bord. Utrikesministern kaste endast en blick i arkiverna, och säge han oss, om han någonsin mottagit en anmärkningsvärd depesch från Wirtemberg4. Lord Stanley medgaf några ali de påvisade missförhållandena, men sökte naturligtvis att i sin