Mi inisterf unmderingAr. Rege ringen har mycket svårt att kompletter: sig, då utrikesoch civilministrarne promp vilja med aldra snaraste afgå, och finans ministern väl icke heller har synnerlig håt att länge stanna qvar. Ingen person, pas sande i stycke, vill åtaga sig mödan at regera — och det är icke underligt, då de fleste som ifrågasättas hafva vida beqvär mare ställningar förut. Dagligt Allehanda har insinuerat att grefve Tagerbjelke skulle vara i fråga till civil minister. Troligen var detta blott en förkännare eller puff. Grefve Lagerbjelke får nog vänta på portfölj tills grefve Eric Sparres tur kommer — det vill säga för alltid. Allvarsamt har varit i fråga att göra landshöfdingen i Hallands län friherre Alströmer till civilminister. Det förljudes att det ej lyckats förmå honom dertill. Han fruktar att hans helsa ej skulle stå ut med förvaltandet af ett så mödosamt departem ent. Till efterträdare åt grefve Manderström lärer man varit betänkt på ministern i Köpenbamn, grefve Wachtmeister, men han vill icke mottaga embetet, då dermed följer nödvändighet att göra indragningar på ministerstaten. Dessutom är ingenting att vinna på bytet, tvärtom skulle det bringa förlust. Inkomsterna äro ungefär lika, men man lefver billigare och behöfver representera mindre i Köpenhamn än i Stockholm. I en korrespondens från Stockholm till Göteborgs-Posten berättas, hvad ock från andra håll försports, att fråga skulle vara om att grefve Platen skulle åtaga sig utrikesdepartementet. Det vore ytterligare en vacker uppoffring af en man, som önskar och lärer behöfva den hvila, som vården om stora egendomar kan lemna honom öfrig. Samme korrespondent förmenar att, om grefve Platen bletve utrikesminister, ville man förordna det konsultativa statsrådet Thulstrup till chef för sjöförsvarsdepartementet och gifva den efter honom lediga konsultativa taburetten åt justitierådet Berg. Den som lefver, får se.