Dagens Nyheter – 4 juni 1868, sida 1

samma gode, kärleksfulle Gud som har anordnat allt, för äppelträdet så väl som för menniskoslägtet. Ja, hans heliga ark skyddar äfven spindeln och paddan, vargen och ödlan och ormen. Ty han är hela verldens Fader och Moder. Följer nu en skildring af de fysiska förhållanden, smak, böjelser, vanor, som karakterisera ålderdomen. Helst älskar den att återkomma, vare sig 1 litteratur eller teologi, till hvad som fröjdade dess ungdom. Den har, lika väl som mannaåldern och ungdomen, sina brister och sina faror. Den löper fara att bli knarrig, bitter, halstarrig, tredskande. Dessa fel äro ingalunda nödvändigt sammanhängande med ålderdomen. Man får se gammalt folk, män och qvinnor, som hafva en verkligt indisk sommar, hvars höst är ännu skönare än våren. Allt beror af den större eller mindre trohet; man bevarat för det ädlaste i vår natur. Moraliskt är gubben starkare än ynglingen. Han kan älska mera och bättre. Han är mera fridsam, mera religiös, han hoppas mindre i; denna verlden, mera i den andra. Sådan är åtminstone den gamle, som har väl användt lifvet. Men ve den menniska som har svikit sin vårs löften! Gifves det väl något bedröfligare än den gamle vällustingens ålderdom, den gamle girigbukens, den gamle ränksmidarens, den gamla kokettens ålderdom! Efter att ha uppdragit lefvande och gripande porträtter utaf hvar och en af dessa bedröfliga ålderdomar, öfvergår talaren till sådana ålderdomar, som ha satt sin fridfulla skönhets krona på ett kristligt och pligttroget lif: -Miss Kindly är allas tant och har varit det så långt någon kan minnas tillbaka. De små barnen älska henne hjertligt; hon klädde deras farmödrar och mormödrar till brud för sextio