Dagens Nyheter – 3 juni 1868, sida 3

Nörd ra rr het en resa från London till York, från Manchester till Norwich. Det är ett vanligt gyckel i Newyork, att en amerikanare, på besök i London, ej, sedan det blifvit mörkt, törs lemna sitt hotell, af fruktan att halka ned i sjön. Republiken eger inom sina gränser mera än tre millioner qvadratmil land; en fjerdedels million qvadratmil vatten — 3alt eller sött; en bergssträcka Alper, en sträcka Pyrenåer, en sträcka Apenniner; skogar, jemförelsevis med hvilka Schwarzwald och Ardennerna äro som tyska leksaker; floder hvilka lika mycket öfvergå Donau och Rhen, som dessa vattendrag öfverträffa Mersey och Clyde. År 1851, då folkslag från verldens alla delar kommo tillsammans i kristallpalatset, hvart och ett medförande det yppersta och konstfärdigaste, de egde, till en täflan sinsemellan, voro Förenta Staterna under flera veckor af maj och juni representerade endast af ett vidsträckt, oupptaget tomrum. En örn utbredde sina väldiga vingar öfver det öde rummet, medan i de afdelningar, som tillhörde Belgien, Holland; Preussen och Frankrike, utställare och besökande svärmade som bin i en kupa. Många logo hånligt åt pappersfogelns rufvande öfver den tysta öknen, men jag kunde åtminstone aldrig från det europeiska, brokiga hvimlet inträda i denna afdelning, utan att inom mig erkänna huruledes våra fränder derborta i Vestern hade — om också omedvetet — funnit ett träffande uttryck af sitt mäktiga rike. I Hyde Park, liksom hemma hos sig, visade de sig hafva utrymme och detta till öfverflöd. Ja, republiken är ett stort land. Vi hafva icke i England nog långa distanser, en tillräckligt vidsträckt areal, för att bibringa en rätt föreställning om dess storlek. Vår längsta utsträckning är från Lands End till Berwick, en linie, några mil kortare än afståndet från Washington till Lexington. Vår bredaste dal är den, hvarest Themsen har sitt lopp; hela dalen skulle få plats i den minsta af Sierra Madres dälder. Staten Oregon är större än England, Kalifornien ungefär så stort som Spanien, Texas icke obetydligt större än Frankrike. Vore Förenta Staterna fördelade i lika lotter, kunde deraf blifva femtiotvå konungariken så stora som England, eller fjorton kejsaredömen som Frankrike. Äfven om vi till måttstock taga hela Europa — denna kontinent som vi pläga nämna en verld och der hvar och en makt äflas att skydda den politiska jemnvigten — så komma vi betydligt till korta, då vi vilja jemföra dess distanser och landvidd med Förenta Staternas. Så t. ex. är afståndet från Eastport till Brownsville längre än från London till Tuat i Stora Sahara; från Washington till Astoria längre än mellan Brässel och Kars; från Newyork till San Francisco längre än mellan Paris och Bagdad. Dylika mått tyckas nästan föra oss från verkligheten in på det underbaras och fantasiens gebiet. Låtom oss taga vattendragen till måttstock för en jemförelse. En ångbåt kan gå nittio mil uppför Themsen, tvåhundra uppåt Seine, femhundrafemtio på Rhen. I Amerika skulle Themsen vara en å, Seine en bäck, Rhen ett rätt vackert vattendrag, ehuru visst inte af någon synnerlig storlek. Somliga af Amerikas stora floder, t. ex. Kansas och Platte, hvilka flyta genom ofantliga lågland, äro ingenstädes djupa nog för ångbåtar, ehuru på många ställen mer än en mil breda, men några floder äro segelbara under en sådan sträcka af mil att man måste känna sig på det högsta öfverraskad. Mississippi är fem gånger längre än Rhen; Missouri tre gånger längre än Donau. Från sin mynning till Fort Snelling är Mississippi befaren af ångbåtar en väglängd af tvåtusen ett hundratrettioen mil, och dock är denna flod blott den andra i ordningen i Förenta Staterna. Kasta vi en blick på Amerikas karta, så se vi i norr ett antal sjöar. Vi, engelsmän, taga våra begrepp angående sjöar från Coniston, Killarney, Lomond, Leman och Garda. Men dessa vatten gifva oss ingen rätt föreställning om Huron och Superior, knappt nog om Erie och Ontario. Coniston, Killarney, Lomond, Leman och Garda skulle alla tillsammans icke utgöra tiondedelen af den minsta utaf de amerikanska sjöarna. Hela de schweiziska, italienska, engelska, irländska, skotska och tyskå sjöarnas vattenmassa skulle icke förorsaka någon synbar ökning af Michigans vatten. Yorkshire kunde godt få rum ned på bottnen af Erie; två hertigdömen, så stora som Schleswig och Holstein tillsammans nere i Ontario, ja, hela Danmark skulle bortsköljas af Hurons vågor. Många, äfven af Amerikas mindre sjöar, skulle med fog kunna kallas haf. Så t. ex. har Saltsjön en yta af tvåtusen qvadratmil, då Geneversjön blott har trehundratrettio, Comosjön nittio och Killarney åtta. tt konungarike, som t. ex Sachsen, och ett par hertigdömen, som t. ex. Parma och Coburg, kunde, om de tillsammans kastades ut i Lake Superior, öka dess fägring med en ö, men de skulle icke mera inkräkta på dess vidsträckta yta än en af de små täcka holmar, hvilka äro en prydnad för Loch Lomond. Bergssträckor anses af många såsom icke varande en af de mäktigaste punkterna af Amerikas sceneri, men emellertid finner man massor deraf inom detta land, som vida öfverträffa sådana obetydligheter som Pyreneerna, Apenninerna och Savoyiska Alperna, Alleghannybergen, i höjd uppgående mot Helvellyn och Pilatus, sträcka sig igenom en region, till längd lika med afståndet mellan Ostende och Jaroslaw. Wasatchbergen, knappt kända i Europa, ha en mäktighet och storlek som Juliska alperna. Sierra Madre, vanligen kallade Klippbergen, till storlek och höjd litet under vårt Snowdon, litet öfver Mont Blanc, sträcka sig nedifrån Mexiko, igenom hela republiken ända upp till det brittiska Amerika, en väglängd, ungefär som mellan London och Delhi. Ingen tväökan klan csftadac Aa TOM Anni IA