Dagens Nyheter – 29 maj 1868, sida 2

— Du har haft mycket att beställa, sade han till Seraphin; du måtte ha fått en dugtig matlust. — Ja, jag tillstår, att jag nog skulle kunna äta en bit. — Ursäkta min uppriktighet... — Hon är mycket naturlig... Om ett ögonblick är det dukadt; och vi få något att dugtigt skratta åt. — Ack! sade Seraphin en smula ängslig, få vi skratta — och hvaråt då? — Jag har en klassik, Cassander; känner du honom måhända? — Alldeles icke. — Du kommer att göra hans bekantskap, och det skall du icke ångra. Denne Cassander är en typ. — En typ; på hvad då? — På slughet och dumhet. Föreställ dig ett slags ideal med strutsmage. Han är icke i stånd till att komma fram med två tankar; men han äter som en Gargantua. Jag har min glädje åt att bjuda honom till middag litet emellan, och att låta honom sluka de otroligaste saker. Alla bönder i trakten känna honom ; och när de få fatt i ett eller annat otäckt djur, underlåta de aldrig att gifva mig det. o— Se här, säga de till mig, här är något till det fäet Cassander, — Jag gifver dem ett glas och de gå nöjde hem. Bönderne äro mycket lömske och ondskefulla i denna del af landet. — Balzac har tecknat dem efter naturen, sade Seraphin. — Men för att komma tillbaka till Cassander, så har jag allaredan fått honom till att äta kattor, råttor, piggsvin, ekorrar och kråkor. Jag vet icke, hvad jag ej har fått honom till att äta. Det är derföre, jag i förväg säger dig, att vi skola få något att skratta åt i dag. — För fan! yttrade Seraphin.