Dagens Nyheter – 29 maj 1868, sida 1

a af te d tullar vid införsel till flera andra länder, h till sådan grad bemäktigat sig fremmande mar nader, att den till dem kan föra tillverkat l varor för mer än 1700 millioner ! Låtom oss jemföra Englands handel me Europa och Frankrikes handel med Europ Man talar städse om Englands öfverlägsenhet tillgångar och medel för industriel verksamhe England skulle således öfverallt ligga öfver os vi ekulle, i industrielt hänseende, vara en mal af andra rangen? Se här verkliga förhållandet England utförer till Europas länder produkte för 1,600 millioner; Frankrike utförer till sam ma marknader för 2,300 millioner; öfverlägsen heten på vår sida blir således 700 millioner Försöken att bestrida dessa uppgifter! Det är på marknaderna i östern, som Frank rike är svagare, som dess öfvermakt upphör emedan skyddssystemet stängt dem för oss Man har sagt till Frankrike: akta er för at fresta er lycka i orienten, ty der skall ni finn: England allsmäktigt. Frankrikes industri ha ej vågat sig dit; det har ditskickat sina pro: dukter, men låtit dem ditföras af England. En föregående talare, hr Emile Ollivier, sade: hvarför vänden I er icke till de 200 millioner menniskor, som bebo Englands kolonier? — Man svarade honom: det är mycket svårt. — Men äro väl de engelska kolonierna stängda för 0s3? Blifva våra produkter icke der lika gynnade som de engelska? Om vi ha blifvit de främsta i Europa, hvarför skulle vi ej kunna blifva det äfven utom Europa? I kunnen det, om I besitten kraft och vilja dertill. När fråga är om konkurrens, om ett stort ändamål, verkar energien på materiens fält alldeles som på intelligensens. ; Det ges ögonblick, då jag vore färdig att anropa Gud om en öfvernaturlig förmåga, för att kunna låta edra själar genomträngas af min öfvertygelse. Jag är djupt öfvertygad om, att det är skyddssystemet som har mördat vår industris expansionskraft och att Frankrike en dag skall spela lika stor roll, till och med på Orientens marknader, som England, men endast såvida det icke vill lefva enligt de farhågornas ingifvelser, som försvaga hjertat och förståndet. (Högljudt bifall.) Men, säger man, vi lefva i en kris. Väfnadsindustrien lider, jerntillverkningen också, några masugnar som arbetat med träkol ha till och med måst nedläggas; och detta är sant. Men äro kriser då någonting nytt i handelsverlden ? Var det icke en kris 1852 — och en betydande kris? Återkomma kriser icke periodiskt? Ha vi icke haft exempel derpå 1837, 1847 och 1857? Förlorade icke ylleväfverierna år 1857 tretio procent på några dagar? Sädant hör till industriens lott. Gud förunnar O0ss icke en evig och ljuflig framgång. England, Belgien, Tyskland ha lidit liksom vi. Jag har här i handen rapporter från våra konsuler i Lättich, i Charleroi, i Verdiers (Belgien). Jag har tillförlitliga uppgifter om den industriela förlägenheten i England, i Tyskland. Har icke Ost-Preussen varit hemsökt af en nöd, som satt regeringen i den lifligaste oro? . Hvilka ha anledningarne varit till denna kris? Det fins två samverkande. . För det första en alltför stor öfverspänning i produktionen, och sedan en plötslig inskränkning i konsumtionen. Bomullen har kommit för att återtaga sin plats i verlden och för att jaga undan linet och ullen; alla fabriker ha ändock utvidgat sigihopp att konsumtionen skulle räcka till att uppsuga deras tillverkningar. Jag skulle kunna nämna en stad, der man anlagt 10 fabriker för att spinna linnegarn. Samma förhållande råder i Tyskland och England. Sedan har bomullen åter uppträdt, spunnen och väld; den bar trädt i täflan med linet och ullen. Jerntillverkningen har rönt det ödet att, ernvägarnes konsumtion minskats. Allt detta rar inträffat på en gång. 1866 års krig i Tyskand verkar ännu menligt på välmågan i tullöreningsstaterna. Italien har kastat sig i ott rig; det har derpå vunnit en provins, men det var blifvit öfversvämmadt af sedelmynt med vångskurs, och dess industri har blifvit för lång id mattad. Och tron I väl, att när ett krig slutar, välmåjan genast återkommer, At ett land på ögonlicket återfår sin produktiousoch konsumtiousbrmåga? Har slutet på söndringskriget i Förnta Staterna straxt gjort slut på alla lidanden, all örlägenhet? Det fins i denna stund 50,000 aretare utan bröd i Newyork! Hvad har det lifvit af Sydstaternas produktionsoch konumtionsförmåga? Behöfver jag erinra om Braliens krig mot general Lopez? Eller om kriet mellan Chili och Peru? Ha icke alla dessa rig verkat menligt på vår afsättning? Och a vi icke, hvad som är värre än denna sorgga tofla, i följd af missväxt en stegring i pri;t å lifsmedel, som har i Frankrike beröfvat Iket förmåga att köpa för 1,200 millioner francs era väfnader? Kunnen I, med allt detta, förundra er öfver t franska industrien lider? Dessa lidanden ner man å alla stapelorter för industrien; men 3 Säger, till någon tröst, att stormen aftager, vädret skingras och vi kunna hoppas attsnart solen lysa klar. Sedan fjorton dagar, midt der da samvrarnda talan I donna kammana 1.