Dagens Nyheter – 23 maj 1868, sida 3

a rr ar a helsad af mängdens jubel. Vid La Pila mottogs processionen af musik och artillerisalfvor. Då den framkommit till den minnesvärda plats, der de tusende embarkerade, hängde Garibaldis representant, major Etienne Canzio, för första gången, en krans på monumentet. Flere personer uppträdde såsom talare. På aftonen återvände massan till staden, och man åtskiljdes i all stillhet. BSionesstämningen hade varit glädtig, men lugn. Nagdalas stormning. Härom föreligger nu den första direkta berättelse: den lyder sålunda: Britiska lägret vid Magdala den 14 april. I går berättades att Theodor flytt från Magdala och att högste befälhafvarne i hans här önskade kapitulera. Omedelbart träffades förberedelser för att intaga berget. Det visade sig nu att Theodor vändt tillbaka och fattat posto i Amba (hufvudfästningen) samt gifvit sitt beslut tillkänna, att försvara den till sista ögonblicket. Alla europåer, med nndantag af Bardell, som var för sjuk att kunna följa med, voro nu i vårt våld. De abyssiniska trupperna på Islangie afväpnades så skyndsamt som möjligt, och på eftermiddagen, efter ett litet bombardement, stormades fästet Amba i Magdala af 2:dra brigaden, 33 stormdivisionen samt sappörer. Inträngandet var förenadt med svårigheter och vid första porten, som var stängd och barrikaderad med stenar, gjordes tappert motstånd af en höfding. Snart var på ena sidan en öppning beredd, och klockan 24 öfver 4 svajade 33:dje divisionens fana på Magdalas fästningsverk. Omkring 450 fot innanför andra porten fann man konung Theodor liggande död på marken. Flera högt uppsatte män, hvaribland premierministern Ras Engedda, dödades vid första porten. På vär sida sårades endast 5 man. Sålunda har allt nått ett högst lyckosamt slut. Inom två eller tre dagar hoppas vi kunna anträda återmarschen till kusten. Till fullständigande af ofvanstående, något knapphändiga, redogörelse (uppsatt redan för ett föregående nummer) meddela vi följande, sedermera ingångna, värmare detaljer: Allt tvifvel om, huruvida Theodor föll i striden eller med egen hand beröfvade sig lifvet för att undgå en neslig fångenskap, är nu häfdt. Sakkunniges utsago, att det skott i munnen, som vållade den djerfve barbarens död, icke kunde härröra från fremmande hand har bekräftats genom en soldats vitnesmål, som svär på, att han åsett sjelfmordet, hvilket och Theodors vapendragare intygar. Den sistnämnde redogjorde äfven roga för sin herres uppförande under de sista timmarna, under engelsmännens anfall, mot hvilket den annars så fruktade tyrarnen höll stånd endast med några få trogna. Två gånger utbröt myteri bland de mest framstående höfdingarne och deras följe. De vägrade att strida vid kejsarens sida och äfven att följa honom på hans flykt; de beslöto att utlemna horom till fienden, men de hade icke mod nog att utföra detta sitt uppsåt. Indast: några få, fem till antalet, höllo stånd vid hans sida till sista ögonblicket, och det är förundransvärdt, att dessa män, beslutne för att sälja sina lif så dyrt som möjligt och i besittning af goda vapen — de hade omkring ett dussin goda engelska bakladddningsgevär — icke tillfogade den på obanade stigar anryckande fienden betydligare skador, ty af alla föreliggande berättelser framgår, att vägen till fästningen med framgång skulle hafva kunnat afspärras af en mindre beslutsam fiende, och att det endast var den bland trupperna rådande, a lmänna modlösheten, som gjorde segern så lätt för engelsmännen. Närmare 50 punkter mellan Fahla och Magdala hade möjliggjort ett häftigt och verksamt motstånd, och sjelfva fästningen, skyddad af branta klippor, var tillgänglig endast från två håll, från norra och södra sidan, och dessa vägar voro så trånga, att endast en mulåsna i sender kunde passera dem, och hvar och en af dessa vägar ledde till en stark, väl tillbommad port. Den norra porten, beherrskad af positionen Schilasse, var den, genom hvilken engelsmännen bereddo sig inträde. Första bombardementet öppnades af de avantgardet medföljande tidningskorrespondenterna, och till på köpet med Theodors egna svåra kanoner, hvilka desse herrar först upptäckte, väl laddade och riktade mot ergelsmännen. Genast vändes de 8 kanonerna mot Magdala och afskötos, Olyckligtvis kom emellertid, just som hjeltarne stodo i begrepp att affyra ett skott, som — derom voro alla eniga — ovil