Dagens Nyheter – 23 maj 1868, sida 1

I franska lagstiftande församlingen pågå för närvarande, såsom våra läsare torde erinra sig, lifliga diskussioner om, huruvida det engelska och de med andra utländska makter afslutade handelsfördragen skola uppsägas eller icke, eller, med andra ord, en liflig strid mellan frihandlare och protektionister. Af dessa intressanta diskussioner framgår, bland mycket annat, jemväl rätt tydligt, hurusom den oerhörda bördan af en stående här i Frankrike är roten och upphofvet till alla de nuvarande ekonomiska förlägenheterna. Allt hvad Thiers och hans kamrater inom oppositionen framdragit rätt slående, har gått ut på, attregeringen icke hållit de löften, hvilka afgåfvos i det kejserliga brefvet af den 5 januari 1860, och att hon icke redan förr, och då med handelsfördragen, ftillgripit de oundgängliga åtgärder, hvilka fordrades för att sätta Frankrike i stånd att kunna uppträda såsom täflande med andra länder i industrielt afseende. Men dertill behöfdes pengar, och regeringen tänkte alltid i främsta rummet på sin krigsbudget: det var de 5?34 millioner soldater, som Europa får underhålla med 9,530 millioner franes om året; och till denna summa måste naturligtvis det andra kejsardömet lemna ett ganska rundligt bidrag. Men denna onaturligt stora soldathop slukar icke allenast oerhörda summor, utan den hänger också såsom ett tungt åskmoln öfver penningemarknaden; skräcken stegrades till den grad, att 1,250 millioner hopade sig i bankens källare, och stockningen i affärerna och den allmänna nöden gripa allt mera omkring sig. Den beväpnade freden är det damoklessvärd, som hänger öfver Europas hufvud, och denna fred har under de sednaste åren tillfogat det allmänna välståndet i Frankrike mycket djupa sår. Regeringen ursäktar sig visserligen med att hon rätt ofta sökt att företaga en lösning af de europeiska svårigheterna genom en kongress, utan att man dock velat lyssna till hennes inbjudningar. Venstern vill emellertid icke godkänna dessa skäl.