Frikyrkliga meningar. Från skånska universitetsstaden meddelar en bref. skrifvare till Nerikes Allehanda följande: Sednaste böndagen uppträdde missionspredikanten Rydin (Rudin?) från Stockholm såsom andlig vältalare i härvarande missionshus. TIans föredrag var mästerligt och vittnade om stor menniskokännedom och lefvande kristendomskunskap. Han ådagalade tydligt, att kristendomen grundar sig på sunda förnuftet, Guds kärlek till menniskan och menniskans kärlek till sin nästa. För utöfningen af en sann kristendom behöfves, lät talaren förstå, hvarken tempel eller s. k. kyrkliga inrättningar, hvilka esomoftast åstadkomma hat och split menniskorna emellan. Ilvad som behöfves, är ett rent hjerta, ett godt samvete och en oskrymtad gudsfruktan. Det rena hjertat liknade han vid brännpunkten i solglaset, och samvetet vid eko i rummet. — Ilan medgaf, att religionen ofta nog begagnas såsom medel för politiska ändamål, maktfullkomlighet eller dylikt, hvilket haft till följd, att man numera i allmänhet ej hyser: synnerligt förtroende för statskyrkan. grn