Dagens Nyheter – 22 maj 1868, sida 3

— Hon blef retad, hennes naturliga stolthet uppreste sig; och säkerligen skulie hon ha tillstått sina förvillelser och bedt er återskänka henne er kärlek, om hon icke hade trott att ni bedragit henne. Så blef det alt värre och värre och slutade till sist med en skiljsmessa. — Ni har icke sagt allt; vill ni låta mig afsluta berättelsen? — Ja, var så god. — Jag afgudade min maka! Min tillgifvenhet för Helena Graham var luga såsom en broders kärlek till en syster. Men när min maka år efter år alltmera undandrog sig att uppfylla sina pligter d. v. s. att göra afseende på mina önskningar, var det icke utan att jag med en viss saknad tänkte tillbaka på det bjertliga förhållande som en gåog egt rum mellan mig och Helena. En natt, då Margareta med hårda ord visat mig från sin närhet, insläppte hon lönligen i huset en man, som jag föraktade för hans dåliga karakter, en intrigant herre, som jag förbjudit vidare besöka mitt hus. Jag vet icke haru länge han stannade hos henne... Låt mig tala till punkt, afbröt han sig, när fru Hastings med darrande läppar försökte att svara honom. Från denna stund stålsattes mitt hjerta — jag kunde icke längre hysa några ömma känslor för henne. Huru mycket detta kostade på mig, vet endast Gud... Dennyssnämnde mannen kom till mig och frågade om jag ville tillåta att han ledsagade min maka till en teatralisk föreställning, vid hvilken de båda skulle uppträda. Jag svarade att jag icke hade några invändsiogar att göra, att hon kunde i det fallet handla såsom hon behagade, men att, ifall hon följde honom, hon också aldrig mera skulle sätta sin fot inom mina dörrar. Hon gick ändock med honom. ter ville fru Hastings tala, och åter hindrade herr Dorrance henne derifrån. — Samma qväll lät jag föra henne till hennes