Dagens Nyheter – 20 maj 1868, sida 3

Sköterskan, som endast några få dagar varit anställd i herr Dorrances bus, afskedades utan vidare omständigheter. Doktor Abernathy Jones är en lofvande ung läkare, som i sin praktik varit särdeles lycklig. Han bor i huset n:o 141, Blank-Street. Margareta kastade tidningen på golfvet. — Mitt barn! mitt barn! utropade hon, i det hon sammanslog sina händer och lyftade ögonen mot himmelen. Min lilla flicka! Ack, Gud! haf medlidande med mig och för mig till henne! Den tanke, som i detta ögonblick vaknade hos henne, månne den var ett svar på hennes bön? Bönen har verkat mycket mera än denra verlden drömmer om. Hon flydde till sitt rum och påklädde sig sjelf de minst fina kläder hon hade: en drägt af något slags gröfre svart tyg samt en tjock echal af samma färg. Som fru Brown hade anlagt sorg efter fru Dorrances far, i hyilkens tjenst hon under många år varit, skyndade Margareta till henne och lånade, dervid yppande sin plan, en stor svart halmhatt med tätt for. Hennes hjerta klappade häftigt, när bon vandrade gata efter gata, till dess hon slutligen anlände till en af förstäderna, der hon erinrade sig ha hört att ett större etablissement för hårfrisering var inrättadt af fruntimmer. Hon fann ganska lätt stället, och för en af de qvinnor, som bestredo uppassningen, omtalade hon sin önskan att blifva maskerad och tryckte dervid i hennes hand en större sedel, för att köpa hennes tystlåtenhet. Margareta fördes in i ett enskildt rum. Hon satte sig ned och tillsade att hennes långa, rika flätor skulle afklippas tätt invid hufvudet. Men qvinnan, som för tillfället åtminstone var