Dagens Nyheter – 20 maj 1868, sida 2

För våra läsare kan det vara af intresse att å samma gång få veta några få historiska dealjer, om det på sjöbotten liggande linieskepet Applet, hemtade ur Sverges sjökrigshistoria VD. A. Gyllengranat. Linieskeppet Äpplet af första rangen hade 158 ots längd öfver stöf och 37!3 fots bredd. Detvar n tredäckare och hade alltså 3 lag kanoner. understa batteriet had det 26 kanoner om resp. 24och 18-pundigtal. Å andra batteriet funnos 28 st. 12-pundiga kanoner. Å öfra däck voro placerade 20 st. 6-pundiga och 10 st. 3-pundiga kanoner; tillsammans en bestyckning af 84 kanoner. Redan i oktober månad år 1675 hade linieskeppet Applet, under befäl af amirallöjtnanten Boje, otur. Det utgjorde en del af den eskader, som utrustades till svenska armöns törstärkning i Pomern för att dit öfverföra 10.000 man. Eskadern stod under befäl af riksamiralen Gustaf Otto Stenbock. Den af-eglade från Stockholm den 18 september, men uppehölls för motvind i Skärgården till den I oktober, då den omsider afseglade från Elfsnabben. Sedan flottan för motvind legat till ankars noder Lilla OCarlsön utanför Gotland, förlorade Aplet der vid tillsegelsgåendet sina ankaren. 9Sedan sjuklighet visat sig bland trupperna, beslöt riksamiralen att återvända med eskadern och återkom till Elfsnabben efter endast 10 dagars bortovaro. Eskaderv, som var jemmerligt utrustad, upplöstes och afmönstrades samt förlades i vinterqvarter. Följande årets sjöexpedition (1676) kommenderades af riksrådet friherre Lorentz Creutz, som då var landshöfdirg öfver Åbo och Björneborgs län, samt aldrig tillförene hade varit till sjös, då han fick befälet öfver flottan. Linieskeppet Äpplet hade då 478 mans besättning. Det kom i maj månad snart i elden och deltog i de ryktbara sjöstriderna emot danska flottan under amiral Cornelius van Tromp, samt emot en förenad dansk och holländsk eskader under amiral Rothstein. Amirsllöjtnanten Boje förlorade befölet för en gröfre försummelse, men frikändes vid krigsrätt. Flottan gjorde stora förluster och kom skingrad på olika tider tillbaka till Stockholms skärgård. Applet hade erhållit en ny chef, kapten Ewert Haas, då det återkommit till Dalarön; men amiral Boje var ännu qvar ombord. Om aftonen den 5 juni 1676 började det blåsa hårdt, Boje gjorde Haas föreställning att foga nödiga anstalter att skeppet måtte ligga fast. Härå gjorde Haas likväl icke något afseende, hvaraf följden blef, att skeppet råkade i drift, stötte och sjönk i sjelfva hamnen. Boje satt och skref i kajutan, då bans dotter, som äfven var ombord, underrättade honom, utan att veta orsaken, att hon nu, bättre än förnt, kunde urskilja folket på stranden. Boje sprang föra ut på däck, men faran kunde icke mera aföjas. En så ovanlig händelse, och helst det vill synas att hr Haas, emedan amiral Boje icke för tillfället hade befälet ombord, ej bebagade Jyda bans råd, kunde icke undgå att föranleda en ransakning; men det, som är ännu besynnerligare än sjelfva olycksbändelsen, är att Hsas icke blef straffad för sitt oförsvarliga förhållande. Orsaken till denna mildhet torde dock varit den, att egentliga felet läg hos andre än skeppschefen; ty då i krigsrätten votering anställdes öfver saken, utlät sig en af ledamöterna, kapten Melander: att honom, skeppschefen, borde man härom intet tilltala ; ty han hade intet bättre kunnat göra, än han lärt; men den som hade satt honom till kapten, den skulle man tala till, och han borde betala konungens skepp. Om det eger grund, att Haas var källarmättare i Stockholm, då han genom gunst och väuner blef kapten, utan att ega ringaste kännedom om sjöyrket, så må man ej heller undra öfver att de, som förskaffat honom denna plats, sökte tysta ned saken. Man har i lördags vid Dalarön sökt att med dynamit sönderspränga lininieskeppet Äpplet, men oaktadt flerfaldiga försök fick man ej det nya krutet att tända. Orsaken veta vi ej nu. Skulle några kanoner blifva uppfiskade, så är säkert, att de outtröttliga personer, som hafva med detta arbete att göra, i någon mån kunna få ersättning för sina mödor och omkostnader.