Dagens Nyheter – 19 maj 1868, sida 2

Skellefteå den 10 inaj 1868. . Ni tror väl att jag är både död och begrafven, som icke på så länge låtit höra af mig; men jag lefver dock, ehuru jag icke haft några gladå dagar här och ej heller några angeväma nyheter att meddela från vårt samhälle under denna sorgliga vinter. Nu lefver jag, liksom alla, upp på nytt, ty våren är kommen och med den de gladaste förhoppningar, som man på många år kunnat hysa här om ett lyckligt år och en god skörd. Länge, ja öfver flera veckor, har lärkan slagit sina drillar för våra förtjusta öron, vädret har varit mildt, det börjar lysa grönt från både tufvor och trädtoppar och elfven är i det närmaste klar — den har ej kunnat köras sedan den 20 april. Förlidet år var isen å densamma stark och kördes ännu den 26 maj. Vårarbetet är börjadt, och det är ju redan mycket det för oss, som vanligtvis hafva 6 veckors sommar. Hafvet synes, så långt blicken kan nå, isfritt. Måtte sommaren blitva ållt hvad den lofvar och vi hoppas. Vintern har varit mer än svår — det är ej något nytt för eder — och den enskilda välgö-renheten kan ej nog berömmas. Våra köpmän m. fl., som så illa anfäktats af illvilliga och utskrikits såsom de eländigaste ockrare, ha såväl under den förra vintern som under denna hvarje vecka bespisat 4 å 500 personer och derjemte gjort oersättliga förluster. Utan denna stora enskilda välgörenhet vet jag ej om icke våra gator i denna stund skulle varit uppprldo af genom hungersnöd döde. Länets höfding, som gjorde den långa resan från riksdagen landvägen till hemorten, gästade äfven vår stad. Han reste, oaktadt sin klena helsa, omkring i länet, bevistade möten och sockenstämmor och uträttade mycket godt genom handling och fr råd. . Be Från Carlsborg. De fem kronoarbetskarlarne, som larmskott sistlidne tisdag förkun