Dagens Nyheter – 18 maj 1868, sida 3

Der tog hon en bit papper och skref derpå: Edvard. Klockan tolf på natten. — Amor et constantia. I detta papper inneslöt hon den lock, hon klippt af Grahams hår, samt lade det derefter i en henne tillhörig låda, som hon sedan icke drog igen. Härpå gick hon till barnkammaren, och hon blef icke litet öfverraskad, då hon fann sin man, som hon trodde ha lagt sig för länge sedan, ännu uppe. Han stod bredvid eldstaden, och hans ansigte var lika hvitt som marmorn, mot hvilken han lutade sig. Hennes hjerta anklagade benne; men hon ville icke lyssna till sina bättre ingifvelser. — Han är den som skall göra de första medgifterna, sade hon till sig sjelf; men hon väntade förgäfves på dessa. Han såg henne samla sina saker och långsamt lemna rummet, utan att göra det minsta försök att qvarhålla henne. Ingendera af dem fick denna natt en blund i sina ögon; båda voro medvetna om egna fel, men den ena så väl som den andra trodde icke sig sjelf vara den brottsligaste. Howard Dorrance hade blifvit väckt ur de djupa tankar, i hvilka han försjunkit, deraf att han hörde den till balkongen ledande glasdörren öppnas och åter tillslutas. Han hade skyndat till fönstret, fruktande att hans maka i sin uppretade sinnesstämning höll på att tly ifrån honom, och han hade då sett Edward Grabam lemna huset, Slagen af förvåning och naturligtvis antagande att Margareta hade släppt in honom, hade han plågat sig sjelf med misstarkar och gissningar, till dess han blifjit alldeles yr i hufvudet. Sålunda blefvo tvenne hjertan, som båda voro intagna af en djup och ionerlig, ömsesidig kärlek, ännu mera söndrade från hvarandra genom en högmodets, svartsjukans och vredens stormvind, (Forts.)