Dagens Nyheter – 18 maj 1868, sida 2

mådde icke uthärda den brännande blick som mötte hennes egen. — Herr Graham, sade hon, jag är en gift qvinna, och jag kan icke höra på sådant der tal. Jag ber er nu lemna mig. Hade jag någonsin drömt om att er uppmärksamhet mot mig härledde sig af annat än vänskap, skulle jag aldrig hafva bemött er så som jag gjort. Han vände icke sina ögon ifrån henne, när han svarade: i — Ja, ni är en gift qvinna, som icke är älskad — dessa papper bära vittne derom, och ert eget hjerta säger er att så är förhållandet. Margareta, hör mig: ni sade alldeles nyss att ni ville blifva hämnad — det kommer sig deraf, att ni icke kan älska en person som så tyranniserar er, under det att hans kärlek tillhör en annan; ni kan icke älska... — Jo, jag älskar honom, utropade fru Dorrance; jag älskar honom blott alltför högt, men han skall aldrig veta det, jag skall öfvertyga honom om motsatsen. Och hon suckade tungt, när hon tänkte på att hon genom sitt uppförande denna afton, genom sina hårda och häftiga ord, redan kanske alltför väl hade öfvertygat honom derom. Hon gick fram till dörren och, öppnande den, sade hon: — Jag vill att ni skall gå nu. Och då han nalkades henne, tillade hon: — Om ni önskar att jag hädanefter skall betrakta er såsom en vän, så tala aldrig mera ett ord om kärlek med mig. Jag skallbegrafva hvad som nu passerat i djupet af mitt bröst och jag hoppas att ni Jofvar göra detsamma. Han svarade icke; men han förde hennes hand till sina läppar, hvarefter han lemnade buset samma väg han kommit, förbannandei sitt hjerta det förhastade steg han tagit och hvaraf följ