Dagens Nyheter – 16 maj 1868, sida 3

. Hvarjehanda nyheter. JEmsekternas känselsinne når, såsom den-fravske-baturforskårenid:r Pouchet anmärker i sitt nyligen-ufgifta, intrestadta verk I Univers, sturdom en märkvärdig utveckling. Hos vissa arter ersätter den sill och med-ett språk. Myrorna mediela sig, gåsom bekant, inbördes genom att beröra bvarandra. Då två af dessa små kloka insekter möta hvarandra på sina utflygter, märker man stt de med sina kän:loborn beröra bvarandra .på olika sätt, och att de dereft-r fatta ett nytt beslut, som är en följd af ett slags medd:lande zenom känslo-sinnet. Den schweitziske nvaturforskaren Huber, som noga bar studerat myrornas naturalhistoria, gifver detta sött att meddela sig, namn af känselborns-språket. Ett ganska enkelt experiment, som -denne lärde företagit, bevisar på det mest påtagliga sätt riktigheten af det pu anförda och har dertill den fördelen, att hvar och en med lätthet kan göra det efter. Han insatte pemligen en liten befolkning af myror i ett tomt, väl tillstängdt och halfmörkt rum. Först märkte han att myrorna uten oråni:ng spridde sig ialla riktvingar; men derefter såg han, att om det under detta kringströfvande blott lyckades en enda att upptäcka en eller annan utgång, sprang den straxt midtin ibland de andra och berörde rågon enda af dem på ett visst nätt. Efter -detta-pantomimiska meddelande ordnade hela befolkningen sig atraxt ilånga,regelbundna kolonner och marscherade rakt på utgången, i det myrorna nu uppenbarligen allesamman voro fullt öfrertygade om att friheten var återvunnen. Författare-honorarier. Det berättas, att Victor Hugo för sina -Cbansons des rues et des boisc begärt och erHållit af sia förläggare 40,000 francs. Mången anser tvifvelantan en så hög hetalning för ett enda bend såsom allför ötverdrifven; men hvarför skola väl författarne vara mera utsat:a för att dö af buoger och nöd, änt. ex, en sångerska, hvars toner och löpningar nästan uppvägas med guld. Bokhanpdlaren Murray i London betalade lord Byron 1 guinå för hvarje vers at babs tånger, och den pu föråldrade Jacques Delille begärde HKasA 1 Jouisdor för hvar och en af siva alexandringr. Victor Hugos anipfåk äro således låpgt blygsammare, än dessa herrats, oaktadt de af många anses allt för öfverdr:fua. Då han första gången uppträdde, åren 1820 och 1822, var hans väg långtifrån så rikligt beströdd med guld och sedlar. Då gick den bleke yvpgliingen från bokhandlare till bokhandlare och utbjöd sina årbeten; men iogen ville bafva något att. göra, hvarken med hans romaner eller bass dikter, till dess det slutligen lyckades honom att blifva af med en för 300 francs. Den väge mannen gnuggade Händerna af glädje. Bug Jargal inbringade honom fyra gånger den summan, alltså 1,200 fr.,-och nu började han att gå frsmåt. Sex är derefter fick han af böktandfaren Eugene Ronduel 200,000 fr. för Bin Nötre Dame de Pariss, och från 1830:bar han, näst Coateaudriard, varit den bäst betalte af Frankrikes författare. I början af år 1833 uppfördes Hans dram Lucretia Borgiac för första gången med-utomoördentligt bifall. Man berättar i anledniog deraf en högst-egendomlig scen, som föreföll meilan författaren och Harel, då äcrnu direktör för teatern Porte Saint-Martin. Harel uppfordrade nemligen Victor Hugo att sjelf uppgifva sina vilkor för pjese:suppförande, och Hugo begärde då först sitt honorar, beräknadt efter Tb6åtre Francaiss reglemente. — Medgifves! — svarade Harel, — Vidare begär jag att min teaterpjes Beräknas såsom -vore den fem akter. — Meadgitves. — Vidare önskar jag att vid de tre första represectationerna disponera Öfver alla partefr:biljetterna. i . — — Åfven derpå går jag in. I — Vidare begär jag en godtgörelse af 1.000 fr. för den törsta representationen. Som Harel i alimävhet icke var stadd vid kassa. gjorde han häremot åtskilliga invändningar, men gaf dock slotligen med sig. — Vidare begär jag — — Hvad behages! Begär ni ävnu mera?