Dagens Nyheter – 12 maj 1868, sida 2

RÄDHUSRATTEN. Försnilflningorne å Långbolnen. Vid i går i rodbusrättens G:te afdelniog fortsatt ran sakning, afgaf Wibergs ombud svaromål 8 de afhr Odelberg gjorda ausvarsyrkanden. I detta svaromål förklarade ombudet, att åklagaren cj vore belogad ett emot W. väcka något ansvsersyrkande, enär denne ej. varit anställd vid fängelset som tjenstemsn, utan endast som Edmans enskilda biträde. För öfrigt försäkradea i det ingifne svaromålet, at W. handlat som han gjort (vågot lättsinpist) endast derför, att lian hyste så stark tro till sin busbondes heder. klagaren afgaf härefter sina slutpåståenden emot msjor Teilander och kapten Höcke:t, yrkande änsvar å desse, bland annat derför att de begått fel sågom kontröilanter, enligt 25 kap. 16 8 och 2 kap. 17 8 strafflagen. ij Ar Tellanders ombud, v. häradshöfding Möller, bestred å sin bufvudmans vägnar ansvarspåståendet, yrkande att v. bäradshöfding Odelberg, för sitt sätt att sårom åklagare sköta dets mål, måtte dömas till 6 mån. fängelse samt förklaras skyldig ersätta major Tollander för dennes besvär med 200 rår. apten flöckerta ombud nöjde sig med att helt enkelt bestiida åklagarens yrkanden, åberopande en förut inleranad skrift. , Målet uppsköts till om måndag för protokollsJusteripg, hvarefter utslag kommer att meddåelas. Rdgång rörande lösöreköp. Å rådhusrättens 4:de afdelning handlades i går 8 af de af kusgl. maj:t och kronan, genom dess ombud, v. häradshöfding Weiuberg, anbängiggjorda mål, hvari yrkats att köpare af lösören, som fått förblifva i söljarens vård, må med ed fästa köpets riktighet. Tre köpare aflade eden; fyra hade cuppgjortv, och en uteblef. Angifvelse mot poliskommissarie. Å rädhusrättens 3:dje afdelning förekowm i går åter till handläggning det af bustru Pettersson mot poliskommissarien Norrlin anhängiggjorda mål, rörande yrkadt ansvar för mened. Hustru Pettersson, hvilken, sågom vi förut nämnt, vid föregående rättegångstilltälle blifvit i hälkts inmanad, stod denna dag på svarandegidan med det sorgliga sällskapet af sina fyra falska vittnen. De häktade, med undantag af hustru Pettersson, erkände under synbar ånger sitt brott. Den mest brottsliga, hustru P., höll sig styf, hoa kunde endast så småningom, under förhörets lopp, förmås att erkänna en mindre del af sina öfv-rtalningsförsök för att få de andre att vittna falskt. Hurtru Sagsdberg inlomnade ett skriftligt anförande, deri bon anhöll att blifva försatt på fri fot, för denna sin anhållan anförande såsom akäl, att kon varit den, gom först ångrat sig, saxt tillhandaxått kr Norrlin med upplysningar, genom hvilkas meddelande det lyckats honom att afslöja de öfriga. Oaktadt hr Norrlin medgaf detta, kunde ej rätten, emot åklagarens bestridande, bevilja hennes anhållan. Don vidare ransakningen uppsköte på 8 dagar för några flere, af hustru Pettersson åberopade, vittnens hörande.